Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Nationalkänslans utveckling i Finland efter 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONALKÄNSLANS UTVECKLING
I FINLAND EFTER 1809.’
Då jag nu vill tala om nationalkänslans utveckling i Fin
land efter den ryska erövringen, behandlar iag främst
dess avspegling i litteraturen. Litteraturens historia är de
nationella idealens historia, har det sagts; och skönlitteraturen
är den känsligaste apparat för bestämmandet av ett folks
andliga liv och kultur. Gerhard Gran citerar en gång denna
sista sats och tillägger, att den icke hade sin tillämpning på
Norge mellan 1814 och 1830. Detta kan också gälla Finland
under samma tid: den då blomstrande senromantiska efter
klangsdiktningen, mycket påminnande om Norges, röjde föga
vad som rörde sig i sinnena efter den våldsamma vändningen
i landets öde 1809, då Finland, skilt från Sverige och förenat
med Ryssland, erhållit en ställning som autonom stat, vilken
det icke haft förr. Men det var visst i Norge som det var i
Finland, att den allmänna stämningen var matt efter de stora
politiska händelserna, det tog tid att tänka sig in i det nya,
man var yrvaken och osäker.
1 Föredrag i den norska föreningen Norden, Oslo, den 29 oktober 1925.
Föredraget begynte med följande ord: «När iag senast hade äran att i
denna sal tala till norsk publik, var det på kallelse av universitetet och på
initiativ av min nu avlidne vän Gerhard Gran. Jag kan icke underlåta att
här bringa hans minne en hyllning. Jag behöver förvisso ej påminna om hans
förtjänster såsom litteraturhistoriker och som människa. Hans verk skola
leva genom den friskhet och ungdom, det kärnfulla och personliga som ström
mar ur dem. Hans bortgång var en svår förlust för alla i Norden, som arbeta
inom samma område; en ännu svårare för dem, som trätt honom personligen
nära och aldrig skola glömma hans väsens rikedom och hans hjärtas tro
fasthet.»
5 Samtiden. 1926
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
