Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Nationalkänslans utveckling i Finland efter 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetet.
Werner Söderhjelm.
finnes naturligtvis väsentliga olikheter i denna kamps förut
sättningar och i dess linjer, olikheter som det är överflödigt
att här närmare gå in på, emedan de ligga i öppen dag:
man må endast tänka på skillnaden mellan de makter, med
vilka vi trädde i förening. Om i Finland bara för att
taga ett exempel från väckelsens tider revolutionerna av
1830 och 1848 icke hade något inflytande på nationalkänslans
utveckling, medan fallet i Norge var motsatt, så berodde
det just på, att Ryssland nog sörjde för att dylika impulser
snart förkvävdes.
Men jag skall icke fortsätta med dessa svävande jäm
förelser. En blick på de faktiska förhållandena skall dess
utom lättast åskådliggöra förloppet hos oss och för norska
åhörare klarlägga de paralleller som låta sig dragas.
När Finland lösrycktes från Sverige, måste det själv
fallet, om det önskade bliva fritt inom sig, bygga hela sin
framtid på utvecklingen av folkets fosterlandskärlek. Denna
hade under den svenska tiden framträtt endast sporadiskt:
man kallade i allmänhet Sverige fosterlandet, medan Finland
fick nöja sig med att vara fosterbygden, det finska gick upp
i det svenska, det var icke lätt att skilja mellan båda, om
också det finnes exempel på finska män i höga svenska befatt
ningar, vilka bevarade en viss stolthet över sin härkomst och
över egenskaper, som de tillskrevo densamma.
Den första väckelsen hade emellertid givits under ett par
årtionden före det svenska väldets sammanbrott: det hade
skett genom historieprofessorn H. G. Porthan, en finsk man
med brinnande kärlek till allt vad hans fosterland hade
eget, särskilt dess folkdiktning och dess språk. Han var en
polyhistor av de gamla humanisternas art, men han förverk
ligade för Finland det nyromantiska program, som med
vetenskaplig metod sökte utforska folkens forntid för att
skapa en spegel för dess andliga vitalitet och forma löften
för dess framtid. Han grundlade nästan alla de strävanden,
som efter några decennier på ett helt annat sätt buro frukt.
Detta var av en ofantlig betydelse, ty det gav stadga och
visade hän på bestämda mål för det fosterländska kultur-
Porthan dog samma år som Runeberg föddes. Porthans
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
