Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Nationalkänslans utveckling i Finland efter 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nationalkänslans utveckling i Finland efter 1809.
digheter ungefär vid samma tid och utmynnande i samma
politiska självständighet, i Norge i 1905, i Finland i 1918
en kamp, under många årtionden i båda länderna förd med
samma slags vapen, enbart juridiska och hämtade ur konsti
tutionen, men sedan hos oss förvandlad till ett våldsamt
motstånd, först passivt och därefter i högsta grad aktivt.
Under hela tiden har det hos oss funnits inrepolitiska riv
ningar av ungefär samma slag som i Norge, de radikala å
ena sidan, å den andra de försiktigare, vilka velat dagtinga
med den starkare makten. Bönderna ha icke i vår politik
sprungit fram så tidigt som i norsk, men i strävandena för
det finska folkelementet och dess språk kunna vi finna en
slående parallell till bonderörelsen i Norge och landsmåls
arbetet. Och denna kulturella rörelse har hos oss, särskilt i
vissa trakter, fått ett starkt religiöst inslag genom pietismen,
en direkt motsvarighet till Haugianismen hos Eder. Andra
företeelser stämma likaledes överens: studentpolitiken var
också hos oss under denna uppvaknandets tid brännpunkt
och jäsningscentrum för vad som tänktes och gjordes både i
kultur och politik inom landet över huvud. Vi hava haft
motsvarigheter till sammandrabbningarna på Studentersam
fundet, om också icke lika våldsamma som de norska, och
i synnerhet hava vi haft en betydelsefull motsvarighet till
den krets, som i Kristiania kom tillsammans på Schweigaards
hybel och under högintellektuella samtal formade sina åsikter
om konstens och den traditionsärvda kulturens betydelse för
folkets andliga framtid. Med ett igenkännande småleende
läsa vi om den politiska affär som gjordes av att en svensk
danslärares dramatiska alster «Fredsfesten» den 4 november
1827 utpeps i Kristiania teater: otaliga liknande småsaker
uppblåstes hos oss vid samma tid, liksom senare, till värdet
av politiska demonstrationer. Så som 17 majfesterna för
följdes här i Norge, så råkade våra studenters majfester, vilka
alls icke anknöto vid någon politisk tilldragelse, i onåd och
förbjödos bara för att där en gång hölls ett tal till fosterlandet.
Något sådant som Torvslaget den 17 mai 1829 upplevde vi
visserligen icke då: det var först mycket senare som det
levererades kalabalik på öppen plats hos oss, och då var det
icke som här, egna soldater som skrämde folket med någon
oskyldig chock, utan ryska kosacker, som drogo blankt. Det
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
