Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl David Marcus: Miguel de Unamuno. Spaniens store tänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl David Marcus.
tragiska livskänslan jämte två episka alster, Abel Sanchez
och Dödens spegel. Vad nu de sista beträffar, tror jag knap
past att de någonsin kunna förvärva någon som helst popu
laritet bland nord- och mellaneuropeiskt folk. Och även i
sitt hemland ha de rönt motstånd. Unamuno skildrar näm
ligen inte människor utan principer, eller bättre passioner på
två ben. Två män älska samma kvinna. Segraren blir en
rikt begåvad målare, den besegrade är en mer än äregirig
läkare. Hela dennes liv är nu fördärvat, allt vad han gör,
tankar, skapar är blott och bart inriktat på att utöva en om
möjligt skadlig värkan på rivalen, som varit hans bästa vän.
Han ingår ett äktenskap för att konkurera med vännen, ar
betar inom sitt fack för att utmärka sig i den älskades ögon,
och så går det vidare och vidare. I en av novellerna skildras
hur en kvinna som fanatiskt älskar och underkuvar en man,
förmår denne att gifta sig med en viss ung dam blott för att
han skall få det barn med denna, som förmenats henne. Och
när det väl har skett, styr hon om att barnet så småningom
blir hennes ägodel, att den gifta damen även blir hennes offer,
ända tills den stackars plågade, utsugne mannen omkommer.
Med andra ord, Unamunos alla människor äro samt och
synnerligen besatta, oftast av djävulen, av avundsjuka, rival
sjuka, modersjuka och rygga inte tillbaka för någon intrig
eller gärning iför att nå det hett efterträdda målet. Man kan
säga att diktaren bokstavligen klär av sina gestalter in på
bara kroppen och säger: se, så äro människorna!
Men ingen kan inbilla mig att dessa nakna figurer verk
ligen äro av kött och blod! Nej, jag har det intrycket att vara
samman med en samling mycket betänkliga kriminaldårar,
vilket förhöjes av Unamunos sätt att berätta. Även det är
naket, utan utsmyckningar. Ingen miljö stödjer hans skildring,
figurerna uppträda nästan ständigt i dialog, det hela verkar
på något underligt vis torrt, skematiskt, opersonligt.
Av helt annan art är den stora boken om den tragiska
livskänslan, som första gången utkom år 1913. Miguel de
Unamuno föddes 1864 i Bilbao, var professor i grekiska språket
och rektor vid Universitetet i Salamanca, tills han 1924 rönte
den hedern att landsförvisas av diktatorn Primo de Rivera,
ehuru han ansågs vara Spaniens störste son, näst efter dik
tatorn, och på det andliga livets område. För närvarande
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
