Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernhard Karlgren: Till det kinesiska problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bernhard Karlgren.
lighet. Det verkliga maskineriet sköttes av folket själv. Sta
den och byn voro indelade i tiomannagrupper, och förestån
daren för en sådan grupp var absolut ansvarig för de sina,
och i händelse av brott var det han som fick sitta emellan,
om missdådaren ej genast kunde tillrättaskaftas. Han med
lade i tvister, och blott i yttersta nödfall gick man till
rätten. Genom frivillig överenskommelse mellan grupperna
ordnade man kommunala företag. Och genom ett ytterligt
utexperimenterat system av inbördes ansvar och inbördes
spionage upprätthölls så en mönstergill ordning och gott
samarbete. Myndigheternas, mandarinernas ringa deltagande
i folkets angelägenheter framgår bäst av att de faktiskt ej
hade någon polisstyrka till sitt förfogande; det behövdes ej!
Det fatala med 1911 års revolution var att detta fint
fungerande men ömtåliga, på inbördes ansvar vilande system
slogs i spillror. När kejsarhuset föll, när de centrala verken
miste sin pondus, när överhetens auktoritet försvann, hade
de lokala styresmännen ej samma hälsosamma fruktan för
eget skinn, laglöshet spred sig, rövarhorder skövlade stora
delar av landet, inbetalandet av skatterna avstannade natur
ligtvis automatiskt med andra ord, det mått av ordning
som kunde upprätthållas i ett kinesiskt distrikt berodde helt
på den lokala befolkningens egen självtukt och duglighet,
och i bästa fall blev det en välordnad så att säga admini
strativ ö utan förbindelse med landet i stort, i annat fall
allmän förvildning.
Att återställa system och ordning under sådana förhål
landen med goda ord eller blott moraliska medel, med civila
krafter, var naturligtvis omöjligt. När efter revolutionen
större grupperingar åstadkommos, skedde detta genom vapen
makt. Stående trupper hade i Kina tidigare i stort sett
saknats, men under 1900talets första årtionde hade man
under ansträngningarna att efterbilda Japan och Europa satt
upp rätt betydande kontingenter av trupper. Det var de
mera robusta av officerarna vid dessa regementen, som med
våld gjorde sig till herrar över områden, den ene här, den
andre där. De republikanska regeringarna i Peking förde
en lönlös dragkamp med dessa kondottierer. Den ende som
hade kraft alt brottas med dem, Yuan Shikai, lämnades av
sina utländska långivare i sticket, bröts ned och dog. Av
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
