Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bernhard Karlgren: Till det kinesiska problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bernhard Karlgren.
Den hårda läxa som följde tog för ett kvarts sekel ur
kinesen all lust att direkt och med våld sätta sig emot de i
hans land ogenerat huserande främlingarna. Man hade lärt
sig att det var farligt och kostade förfärliga pangar att röra
vid en vit man, och under hela denna tid gick en utlänning
ojämförligt säkrare till liv och lem i det innersta Kinas av
krokar än på Newyorks gator. Med jämnmod fingo kine
serna finna sig i att främlingarna föreskrevo honom vilka
tullar han fick sätta pä importvaror, att främmande ämbets
män ledde det väldiga tullverket, att en främmande storbank,
Hongkong Si Shanghai banken lade beslag på de huvudsak
liga intäkterna för årliga avbetalningar på de stora «skade
stånden» efter boxarupproret. De fingo vara tillfreds med att
i Tientsin, Shanghai, Hankou m. fl. viktiga orter utlännin
garna hade «settlements» som voro «internationella» och
absolut undandragna de kinesiska myndigheternas kontroll.
Utländsk polis i Shanghai de av kineserna hjärtligt hatade
indiska sikherna kujonerade där den kinesiska befolknin
gen, och ingen appell fanns. De fingo i vanmakt finna sig
i att tusentals kristna missionärer spredo sig över hela lan
det, för att utbreda en lära som de styrande, om de haft
fria händer, med säkerhet skulle ha helt förbjudit, emedan
den direkt stred mot den officiella religionen och vållade
split bland befolkningen, förmådde proselyterna att upphöra
med offren till förfädernas andar, det viktigaste gamla religiösa
momentet, och att vägra bidrag till de på gemensam bekost
nad hållna by- och stadstemplen, och att kalla de gamla
vördade gudarna för «avgudar» eller «djävlar». Man fick
slutligen stillatigande finna sig i att de tiotusentalen främlin
gar som funnos i landet och gjorde sig goda inkomster, ej
betalade ett öre i krono- eller kommunalskatt (bortsett från
settlements) och, vad värre var, undandrogos kinesisk
rättskipning. En utlänning som begått ett brott var
oåtkomlig för de kinesiska myndigheterna. Han skulle
dömas av sin konsul i Shanghai, och om detta arrangemang
fungerade någorlunda, när det gällde länder som England,
Frankrike, Tyskland eller skandinaviska länder, blev det en
fars när den dömande var ett ombud för obskurare länder,
exempelvis sydamerikanska småstater. Med andra ord, gent
emot främlingarna blevo kineserna praktiskt taget rättslösa,
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
