Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner Söderhjelm: Efter femtio år - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter femtio år.
och omfattande dramerna t. o. m. Gengangere. Därför
innan hade han med en broschyr deltagit i den Nora-strid
hos oss, vilken även i pressen varit häftig og nästan person
lig (se härom Samtidens Festskrift 1898). Det kan gott
sägas, att Ibsen haft så få hänförda och trofasta uttolkare
som Vasenius, trots allt som kan invändas mot de linjer han
följer och vilka, på samma gång de ofta föra till kardinala
punkter, stundom löpa väl mycket ihop och förtränga per
spektivet. Den som under sina första studentår hade för
månen komma i beröring med den unge docenten och höra
hans övertygade utläggningar både från katedern och enskilt,
vet hur mycket han för sin uppfattning av Ibsen är skyldig
denne lärare.
Emellertid hade Et Dukkehjem kastat brandfacklan
i samhället och gjort all annan propaganda överflödig. Nu
banades vägen till alla Ibsens verk, och ungdomen kastade
sig girigt över dem. I sin uppseendeväckande lyriska debyt
samling av 1883 skildrar K. A. Tavaststjerna i en dikt vid
namn «Teaterbesökare» stämningen kring Ibsens stycken,
striden mellan gammalmodigt tänkande åskådare och ungdo
men samt vad man betraktade som den store dramatikerns
mission. På affischen står i svarta bokstäver, som avteckna
sig mot «den vita gipsen»: «De unges forbund, skuespil
af Ibsen», växelverkan mellan scen och åskådarrum beskrives,
de dumma omdömena och den fällande majoriteten, och så
till slut facit:
Ridån går ned. Man fröjdas åt att draga
en diktarkonung under fötterna,
att rycka upp med själva rötterna
ett diktarrykte, ännu bland de svaga.
Så blir det tyst. Men ifrån vita gipsen
i svarta typer hotar Henrik Ibsen.
Denna skildring var symbolisk, ty den passade bättre för
Et Dukkehjem eller Gengangere: meningarna om Ib
sens revolutionerande gärning kunde icke på detta sätt bryta
sig med anledning av De unges forbund, dels för styc
kets egen skull, dels för att det gavs på våra teatrar först ett
par år senare; men dikten ville över huvud antyda, huru
sinnena upprördes och striden lågade av allt som Ibsen sände
över till oss.
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
