Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leon Fried: Ernst Toller, det tyska proletariatets diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leon Fried.
andra och vara goda mot varandra». Tollers drama är ett
värdigt motstycke till Gerhard Hauptmanns Vävarna, som ju
behandlar de tyska vävarnas uppror realismen i Maskin
stormarna är minst lika stark som hos Hauptmann. Ett kort
förspel skildrar läsningen av upprorslagen i överhuset, där
lord Byron ensam för de stackars vävarnas talan.
Handlingen i dramat Hinkemann (tillkommet 1921—22)
försiggår i Tyskland 1921. Det är den gripande tragedin om
den starke jätten Hinkemann, som i kriget berövats sin man
barhet av en kula. För att skaffa bröd åt sig och sin hustru,
antar han i hemlighet en plats hos ett slags tivoli-«direktör»;
hans konst består i att bita strupen av levande råttor. Hans
hustru förråder för hans vän hemligheten, att han inte längre
är «man», och blir vännens älskarinna. Men när hon i dennes
sällskap kommer till gycklarplatsen och ser sin man i rått
ätarens roll, vaknar hennes samvete och kärlek till mannen,
och hon lämnar sin älskare. På ett värdshus sammanträffar
denne med Hinkemann och slungar, berusad som han är,
honom hustruns förräderi och otrohet i ansiktet. Och då
han inte kan skilja på dikt och verklighet, säger han, att
hustrun skrattade, när hon såg sin man i hans förnedrande
värv. Hinkemann vill i raseri bryta med hustrun, som för
gäves ber honom om försoning i sitt förtvivlade tillstånd
berövar hon sig livet. Det är tiden, som bär skulden till
Hinkemanns olyckor. Livet är ett spindelnät, ur vilket man
inte kan komma ut, försåvitt man inte går Grete Hinkemanns
väg. Vem har under sådana förhållanden rätt att döma den
andre? säger Toller. På alla gator i världen ropar man efter
förlossning. Fransmannen eller negern, som sköt Hinkemann till
invalid, ropar kanske efter förlossning. Vi äro ju alla en ande och
en kropp. Och människorna ha glömt detta! De ha lidit i kriget,
de ha hatat sina herrar och likväl lytt och mördat. Och de
skola åter göra detsamma. Sådana äro människorna och kunde
dock vara annorlunda, om de ville. Men de vilja inte.
Tollers senaste drama är Hoppla, vi lever! (1927), som
väckt ofantligt uppseende i Piscators iscensättning i Berlin
och sedan framförts både i Köpenhamn och Stockholm och
nu senast i Oslo. Förspelets handling försiggår 1919, själva
dramat 1927. 1 förspelet väntar en grupp revolutionärer, som
blivit tillfångatagna och dömts till döden, verkställandet av
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
