Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. R. Danielson-Kalmari: Finland av idag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 Samtiden. 1929.
Finland av idag.
först skall beröra, är synnerligen betänklig. Jag åsyftar tjänste
männens belägenhet.
Vårt partis huvudorgan har för någon dag sedan åter
givit ett uttalande av Tjeckoslovakiens berömde president om
den nutida demokratins förutsättningar och om dess möj
ligheter till framgång. Han framhåller, alt om något re
geringssystem, just demokratin är i behov av dugande, själv
ständiga, redbara, pliktmedvetna tjänstemän. Regeringarna
växla, partierna skjuta fram män, vilka sakna de kunskaper,
den erfarenhet i administrativa värv, som äro en nödvändig
betingelse, om förvaltningen skall motsvara sitt syfte. Staten
behöver en tjänstemannakår, vars redbarhet är garanterad,
som ser en heder i att uppbjuda alla sina krafter lill fromma
för folket med utnyttjande av de kunskaper, som genom stu
dier och på grund av erfarenhet vunnits, och som vågar
hävda sin fasta övertygelse och uttala denna öppet även då
partilidelserna måhända hota att förkväva de sanningar, som
en dugande tjänstemannakår är skickad att förverkliga.
Men jag behöver icke gå långt, vi veta iu alla, i vilken
belägenhet vår tjänstemannakår lör närvarande befinner sig,
vilka svårigheter den har att kämpa med och vilket bemö
tande den får röna. Det var självklart en ren nödvändighet,
alt tjänstemännens löner blevo kännbart mindre då statens
och samhällets ekonomi försvagades, då alla voro nödsakade
att reda sig med mindre än vanligt och att knappa in på sina
utgifter. Detta är något, som skett också tidigare i vårt folks
historia. Det har funnits tider, då staten ej varit i stånd att
till tjänstemännen utbetala den avlöning, som var dem ut
lovad då de inträdde i statens tjänst. Våra fäder ha fogat
sig däri, men de ha gjort detta i förvissning om att tjänste
männen, så snart bättre tider stunda, så snart folkets exi
stensmöjligheter åter förkovras, icke ställas på bar backe utan
få sin levnadsstandard förbättrad och åter se sig i tillfälle att
tillgodose de behov ifråga om bildning, och levnadsstandard,
som erfordras för att de må kunna stå på höjden av sin upp
gift. Det ser ut som om den uppfattningen vunnit insteg i
vida kretsar, att tjänstemännen icke vederfaras någon orätt
visa även om de i längden, allt medan riksdagsmännen kunna
höja sitt dagsarvode efter omständigheternas och lägets krav
och medan höga arvoden tillförsäkras personer, vilka utanför
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
