Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagar Olsson: Ett diktaröde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT DIKTARÖDE
Med Edith Södergran bröt en ny tid in i finlandssvensk
och över huvud i finländsk diktning. Hon var den nya
generationens härold. Hennes namn är i detta nu endast
fem år efter hennes förtidiga bortgång en helig och för
pliktande symbol. Räckvidden av hennes insats kan ännu
inte överskådas, men så mycket är visst att för framtiden av
görande impulser utgått från henne. I hennes person och i
hennes diktning samlas som i en brännpunkt alla de krafter
och värden som inom loppel av några år av lidelsefullt sö
kande omskapat den unga diktningen i Finland. Den starka
aktivitet den nya generationen i dag utvecklar såväl den
finsk- som den svenskspråkiga är främst att tillskriva hen
nes oförskräckthet.
Edith Södergran var en av dessa ödesmärkta gestalter,
som tyckas födda för tidigt och vara dömda att brytas av
oförståendets motstånd men i själva verket påskynda tidens
mognad och vinna i klarhet och glans, ju mera de tillfälliga
och tidsbundna dimmorna skingras. Man kan säga att hon
överrumplade sin samtid; hon stod utan synbart samband
med det som varit och det kommande hade ännu inte gestal
tats. När hennes första diktsamling år 1916 utkom, var man
här så oförberedd att man inte ens lade märke till hur ny
och djärv denna drömlikt inspirerade poesi var. «Ostraffat
fladdrar den rödaste duken för vinden» skrev skaldinnan se
nare i en dikt om tjuren-opinionen som «envist tuggar sitt
sega hö». Bättre kunde situationen vid hennes framträdande
inte ha karaktäriserats. Trots världskrig och stora andliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
