Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl David Marcus: Den nya tyska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya tyska litteraturen.
ha vi inte hunnit långt bort från den sista stora lyriska
perioden: den mest bedårande bland dem alla, Hugo von
Hofmannsthal, har tyvärr gått bort liksom Rainer Maria Rilke,
den mest läste; men ännu lever hela riktningens överstepräst,
Stefan George, som mejslat ut det tyska språket på ett full
ändat men starkt aristokratiskt sätt och ofta i sin utsökthet blir
svår att förstå; utan att äga den ringaste folklighet har han
även försökt att välja kriget som stoff för några av sina se
naste dikter, men utan förmåga att övertyga. Det finns en
annan, inte heller ung lyriker, som är mera okänd utanför
sitt lands gränser än George, det är Rudolf Binding, som för
fogar över ett naturligare, ursprungligare språk än George, och
som särskilt på kärlekslyrikens område skrivit en hel rad
djupt kända och personligt formade, poem.
Men eljes finns det inom den yngre generationen blott
en enda stor lyrisk begåvning och det är Franz Werfel, som
dock diktat redan tjugu år och under sitt sista skede över
givit lyriken för att egna sig åt dramat och romanen. Hans
formbegåvning är suverän och vida friare än hos en Stefan
George; han har också gjort sig till språkrör för tidens olika
strömningar, vilket Georgeskolan inte ville, han har uppträtt
som målsman för den expressionistiska drömmen om alla
människors förbrödring, han har på ett mycket vackert sätt
tolkat de små, de övergivna i samhället, men stundom har hans
formbegåvning jagat i väg med honom, så att det hela blott
blivit förbiflygande ordmoln. Skall jag nämna ännu ett namn,
så är det en annen yngre poet, som försökt sig på olika genrar,
Bert Brecht. Hans Huspostilla visar otvivelaktigt en stor och
verkligt originell begåvning för den folkliga balladen, och det
vore att önska att han utbildade densamma på ett litet mer
harmoniskt sätt.
Det tyska dramat har ingen blomstringstid. I Tyskland
synes livet självt vara alltför dramatiskt för att tillåta den
stora dramatiska konceptionen inom litteraturens rike. Den
även i utlandet kände och på sätt och vis mest typiske bland
de tyska dramskribenterna, Georg Kaiser, är över femtio år
och har skrivit ungefär lika många dramer. Då hans in
spiration snarast är en den feberheta hjärnans angelägenhet,
har han blivit stående vid en bestämd typ av dramat, han
kastar tram ett infall, och modellerar det i sin kända tele-
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
