Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl David Marcus: Den nya tyska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya 13’ska litteraturen.
att förnya den gamla så kallade Lokalposse, som slagit myc
ket väl ut.
Det torde av det redan sagda redan ha framgått med
önskvärd tydlighet, att spelplanen i hög grad måste rätta sig
efter vad publiken vill ha och att således i främsta rummet
den praktiska affärssynpunkten gör sig gällande. I själva
verket befinner sig hela den tyska teatern i en oavbruten
både yttre och inre kris, som naturligtvis i sin mån bidrar
till svårigheten att skapa ett drama av stort mått, vilket för
övrigt efter Ibsens och Strindbergs bortgång saknas i hela
världslitteraturen.
De strömningar som prägla den dramatiska produktionen,
återfinnas på det hela taget inom epiken, blott med den skill
nad att det här dock i främsta rummet är fråga om att skapa
verklig konst eller att omsmälta verkligheten efter en inre,
en andlig process. Det är därför som den nya tyska epiken
är det förnämsta den tyska litteraturen i detta ögonblick har
att bjuda på.
Även här finns en proletärdiktning, omfattande nog och
väl motiverad, ty var skall hungerproblemet vara aktuellare
än hos ett folk som störtas från den ena svältvågen in i den
andra? Det är alls inte blott fråga om kroppsarbetaren som
proletär utan om oss alla andliga arbetare, och den tyska
litteraturen skulle behöva en upprorsman med hamsunska
krafter, som än en gång mäktade att symbolisera hungerns
lidanden och lidelser. En sådan finns tills vidare inte, men
på ett mycket gripande och vidsynt sätl har dock problemet
gestaltats av en anonym författare, Georg Fink. På ett eller
annat sätt måste hans mycket sakrika berättelse om ett pro
letärbarns uppväxtår i Berlins typiska kvarter bero på en per
sonlig upplevelse, men då jag-hjältens föräldrar äro under
och överklass, modern en judinna, som mot sin familjs vilja
gett sig i väg med en bildskön dräng har Finks roman
växt ut över miljön, som är sedd både inifrån och utifrån
med en djup medkänsla, stundom sentimental, men dock all
tid poetisk, och vid sidan av dessa interiörer ur den undre
världen står episoden om det förnäma hemmet, som av ödet
och kriget slås i spillror. Mich hungert tillhör således på
sätt och vis även krigsromanen, då blixtbilderna från det
hungrande Berlin tillhöra det yppersta denne utan tvivel högt
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
