Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl David Marcus: Den nya tyska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl David Marcus.
begåvade men av den sociala striden djupt resignerade be
rättare presterat. Av betydelse för att förslå proletärens ställ
ning i samhället är Finks framhållan av att proletären själv
är resignerad och att de sedvanliga begreppen gott och ont
redan i moderlivet äro utsuddade.
Vid sidan av denna även konstnärligt sett mycket fram
stående proletärroman finns det en hel rad andra av besläk
tad art, även från det katolska lägret försöker man skildra
den undre världen med ett vackert religiöst inslag, och an
märkningvärdt är det att även den olärde arbetaren träder
upp på planet och skriver sin biografi för övrigt med stort
liv och tydlig berättarbegåvning (Ludwig Tiirck: Ein Prolet
erzählt). Det finns ett helt förlag som egnar sig åt arbetar
litteraturen i olika länder Internationaler Arbeiterverlag.
Vad den rena krigslitteraturen beträffar, har ju ett verk
nått en hittills för den tyska bokmarknaden oöverträffad
spridning, Remarques’ Nichts Neues im Westen. Men om man
bedömer denna sorts litteratur från saklighetens synpunkt,
står dock Ludwig Renns «Krieg» högst, då författaren på det
mest osminkade sätt förstått att fasthålla krigets alla detaljer
och ändock lämnat en översiktlig bild av händelsernas ut
veckling från ett minimalt frontavsnitt, som kan ligga var
som helst och således blir typiskt; Renns framställning ba
seras på dagboksanteckningar, vilka över huvud taget åter
komma till heders i den nya tyska litteraturen.
En annan författare av rang, Karl Federn, har fått be
gagna en officers dagbok och har skrivit en anekdotisk be
rättelse om kriget, som har sitt värde, då vi här få en hu
moristisk, bister skildring av den stora tragedin. Över huvud
är den tyska krigslitteraturen så rikhaltig, att den som vill
kan få en översikt av den ena samhällsklassen efter den
andra, av livet vid och bakom fronten, i hemlandet, i byn
och i storstaden; det finns till och med en bred biografisk
roman om hur en «Druckeberger» (den som smiter sin väg)
upplever kriget, slutande med en drastisk interiör från de nog
så blodiga revolutionsdagarna i Mimenen. Det är en begå
vad bondenovellist, som inte dragit sig för att på detta vis slå
mynt av sina upplevelser. En studie över hela denna littera
tur vore av stor social betydelse, ej av litterär, enär mycket
litet av krigslitteraturen är skriven med konstnärliga inten-
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
