Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl David Marcus: Den nya tyska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl David Marcus
scener, vilka dock lämna oss rätt oberörda, då hela romanen
saknar det personliga fluidet. För de yngre författarne var
världskriget och dess följder allt annat än en lycka; om de
också fått ett rikt stoff till några romaner, sakna de dock
hela livet ett: den glada, den oberörda barndomen. Det för
klarar det nervösa och febrila draget i den nya tyska littera
turen. Intet under att en stor del av ungdomen radikalt
vänder kriget ryggen och bygger upp sitt liv på ny jord. Ett
typiskt konstnärligt uttryck för denna strävan har litteraturen
ännu inte fått, åtminstone inte från det unga lägret. Men väl
har den äldre generationens mest typiska romancier i sitt sista
och förnämsta verk tolkat den unga generationens kamp mot
den gamla på ett sätt, som torde vara utan motstycke i den
nya europeiska litteraturen. Det är Jakob Wassermann.
Medan Thomas Mann i sin sista oerhört utförliga roman
Der Zauberberg än en gång sysslat med den europeiska för
krigsmänniskan och hennes kroppsliga och andliga tuberku
los, har Wassermann allt mer målmedvetet och allsidigt för
sökt att skildra nutiden och dessa bärande idéer; han lyckas
icke alltid, han lider även av den tyska romankonstens fel
att lätt nog bli abstrakt och konstruktiv, han saknar stundom
den personliga intensiteten: själva visionen, när han konci
pierar sina människor. Men själva dispositionen och inten
tionen har stor stil över sig och strävar medvetet efter den uni
versalitet, som var hans förebild Dostojevski medfödd. Denna
gång har han koncentrerat sin roman Der Fall Maurizius
kring den idé, som borde vara den centrala i vårt samhälle,
men som blivit våldförd på det mest fruktansvärda sätt allt
sedan världskrigets utbrott, rättens idé, rättfärdigheten. Finns
den över huvud taget kvar hos oss och under vilken för
klädnad?
Det är den ödesdigra fråga denne kloke skriftställare riktar
till oss alla. På ett genialt sätt har han timrat upp sitt epos
över detta moliv, låt vara att man ännu kan skönja själva
byggnadsställningen bakom ordskruden och de olika perso
nerna. Fallet Maurizius det är bara förevändningen för
att tränga djupt ner i rättens idé och de otaliga variationer
vi bära inom oss. Den berömde fruktade domaren, hans
unge son Etzsel, den gamle och den unge Maurizius, och ge
niet Waremme, romanens dämon och mest intressanta gestalt.
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
