Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Klackenberg: Fröding och kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröding och kvinnan
Detta är exempel på vad Bjerre kallar «barndomens
livsbejakande stunder». Hur betydelsefull Frödings barndom
var, ha vi redan sett. Att den huvudsakligen var lycklig, är
tydligt: annars skulle han icke ha flytt från nuets vedervär
digheter in i dess värld av fantasi och overklighet. Folklivs
bildernas verklighet visar ju också härpå. Landqvist har i
sin Frödingsbok uppvisat, att Frödings kvinnoideal bar infan
tila drag: systern som barn. Han säger: «Drömmaren sökte
i livet förgäves just den tillfredsställelse han i barndomen
funnit. Han sökte utan att veta det i grunden en kvinna av
systerns typ och av systern sådan hon varit som barn. Han
sökte trösterskan, ledsagarinnan i drömmens värld, den kyska
systerliga ömheten.»
Landquist menar, att det som brast hos Fröding var
hans allt för starka fixering vid det infantila systeridealet.
Detta kan jag icke annat än instämma i. Dock med en viss
reservation. Jag menar, att Frödings kvinnoideal också bar
drag av modern. Kvinnan är den vårdande modern gent
emot barnet och detta går igen långt senare än det borde.
Freud har i ett arbete («Beitrage zur Psychologie des Liebes
lebens») skisserat upp den bild av kvinnan, den man bestäm
mes av, som är alltför fixerad vid sin moder. Ett av de
mest framträdande dragen är detta: «Dessa personer ut
veckla redan under puberteten en påfallande splittring av
sexualobjekten, å ena sidan i den höga, rena kvinnan,
med vilket ideal de icke våga förena tanken på sexualnjut
ning, medan de å andra sidan blott känna den låga kvinnan
(glädjeflickan) hos vilken de söka sexualnjutning.>
Det slog mig, när jag läste detta: här är ju just tra
giken i Frödings öde. Och för mitt minne drog «En kär
leksvisa»s ord förbi:
«Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
som dröm var den vacker ändå
för den som ur Eden förbannats.
Här har ju Fröding i korta och gripande strofer tecknat
sin egen olycka: att aldrig ha i livet lyckats förena sinnlig-
är Eden ett Eden ändå.»
Den drömmen, som aldrig besannats,
sjung vackert om kärlek ändå
461
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
