Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Klackenberg: Fröding och kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Klackenberg.
het och ömhet; att överhuvudtaget ej ha fått sitt ömhetsbe
hov tillfredsställt, att ha köpt sinnlig tillfredsställelse för
pengar. len självbekännelse från 1894 säger han sig aldrig
ha haft annat än köpt könsumgänge med prostituerade.
På grund av denna splittring skapas två olika kvinno
symboler i hans dikt. Ty hur gör skalden, när nuet ej till
fredsställer hans behov efter ömhet? Han flyr in i det för
flutna. Han söker läkedom ide minnen, han har från barn
domen, då modern och systern med sin ömhet och omvård
nad vore honom nog. Så uppstår denna kvinnosymbol, som
har drag av barndomens oskuld och intakthet. Hon är till
lika trygghetens och rons hemvist. Men sinnligheten kunde
icke finna någon tillfredsställelse i detta ideal. Dess symbol
blir i sin renodlade form glädjeflickan, kvinnan som man
nens lustmedel och ingenting annat. Skalden gör åter och
åter förtvivlade ansträngningar för att kunna ena dessa båda.
(1 breven finns flera antydningar om att nödvändigheten av
denna enhet ehuru aldrig i livet förverkligad stått klar
för honom. 1891 skriver han: «Jag tror, att det finnes mera
samband mellan verklig hjärtegodhet och sinnlig ömhets
och vänlighetskänsla än man tror.» 1895 lyder det så här:
«Man måtte väl ha rätt att hålla av sin älskade med hela
sitt väsens kraft, dit det sinnliga hör med.» På nyåret 1896
biktar han sig för skaldebrodern Heidenstam: «Vem ville
icke offra granatäpplen åt Afrodite, om en bara hade livs
kraft tillräckligt, ty det offret består väl i att älska djupt,
starkt, innerligt och sinnligt»). Han misslyckas, ty
det gångna band för mycket. Eller som Jung uttryckt det:
«Vad som alltså tvingar oss att skapa en ersättning ur oss
själva, är icke den yttre bristen på objekt, utan vår oför
måga, att med kärlek omfatta ett ting utom oss. En
del av själen vill väl det yttre objektet, en annan del vill
hellre tillbaka till den subjektiva värld, där de luftiga och
lättbygda fantasipalatsen vinka. Det yttre objektet kan
icke älskas, emedan en övervägande del av psykiska energien
föredrager ett fantasiobjekt, vilket ur det omedvetnas djup
hämtas upp att ersätta den felande verkligheten.»
Problemet är ju allmänmänskligt, därför har jag dröjt
vid det så utförligt. Låt oss nu gå till dess mera konkreta
utformningar hos Fröding. Hur utformas det infantila idealet
462
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
