Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob S. Worm-Müller: 1905. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jacob S, Worm-Miiller.
brennevinsadvokatyr. Derfor kan unionspolitikken av og til
forekomme en historiker som en haug dokumenter fra en
nabotvist om gjerdeloven med stadig fornyede utsettelser
fra sakførernes side.
Christian Michelsen var også sakfører, men han prose
derte hare ikke. Han var så fri for all doktrinarisme, og i
grunnen fri for sterk partitagen, og derfor virket han helt
uimotståelig på svenskene, som ikke var vant til den slags
optreden. Det kommer så klart frem i Karlstad, hvordan
Christian Michelsen bedåret og vant dem.
En av de svenske sekretærer fra Karlstad skriver om
Christian Michelsen og forhandlingene der følgende: «Ett
mera ridderlig försvar för denna åtgärd har aldrig hörts.
Inga deklamationer, inga skolmästeraktiga eller parlamenta
riskt tillagade doktriner, inga juridiska spetsfundigheter, inga
förebråelser, berättigade eller oberättigade. Rakt på sak: vi
gjorde det därför, att vi måste göra det, såvitt vi ville leva
vårt eget liv såsom fri nation. Från den stunden hade stats
minister Michelsen den ende av de norska delegerade
vunnit mitt hjärta helt och fullt, och han behöll detta sitt
välde alltjämt.»
Men det nye er ikke bare at juristen forsvant, det er nu
sjøen og shipping som igjen bestemmer vår historie. Det er
rederen som avløser sakføreren, og rederens mentalitet det er
å se målet, men å ta standpunkt til faren når den er der, og
gripe frakten når han tror øieblikket er inne.
Christian Michelsens politikk gikk nettop ut på å ha en
plan i store trekk, men mange alternativer for de forskjellige
anledninger og så ta det alternativ som passet for øieblikket.
Det var øieblikket som var avgjørende for ham. Han var øie
blikkets herre og forstod dybden i Bismarcks ord om stats
mannskunsten, at det er å gripe en flik av Guds kappe,
når han skrider gjennem rummet. Derfor forstod han
hemmeligheten i Napoleons strategi: koncentrasjon og hur
tighet, alltid å være sterkest hvor man kjempet, å overrumple
motstanderen, ta initiativet seiv og velge kampfeltet. Derfor
blev Christian Michelsens politikk aldri de forsømte leilig
heters politikk.
Han hadde naturligvis sine feil. Han hadde således ikke
den departementale arbeidskraft som mange synes å skatte så
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
