Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E. Bendz: Jacques de Lacretelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jacques de Lacretelle.
metaller, vore det onda den ädla metallen.» Att dylika spe
kulationer röja tillvaron av drifter och tendenser, som knap
past komma till sin rätt i familjelivets idylliska inramning,
är tydligt. «På grund av en psykisk anomali heter det
längre fram yppade sig en strävan mot det goda hos mig
aldrig annat än vid åsynen av det onda eller efter att jag
tillfälligtvis begått en neslig handling.» Äktenskapet skyddar
honom ingalunda mot de senare. Plötsligt, efter veckor av
aktningsvärt leverne och «normalt» beteende, överrumpla
honom begären och göra honom oigenkännlig för sig själv:
som piskad av en Furie flyr han från hemmet, tyr sig till
rucklare och skökor, ger fria tyglar åt sina onda lidelser
för att återvända till hustrun, öm och kärleksfull, men oklan
derligt platonisk, och i hennes rena famn uppstiga till «den
fullkomliga sällhetens himmelskrets».
Låt oss nu gå till Den omoraliske (som den svenska
översättningen betitlats något missvisande f. ö., eftersom
Gide, som då stod helt under Nietzsches inflytande, med «im
moraliste» velat ange, ej en i konventionell bemärkelse sedeslös
individ, utan en människa, som i likhet med hjälten i Am o ur
nuptial letat sig fram till en ståndpunkt bortom de gängse
moralbegreppen och ger efter för sina onda böjelser halvt
på trots, av perversitet, i ett demoniskt frihetsrus). Aven här
är hustrun en klok och älsklig kvinna, som dör i en tynande
sjukdom efter alt ha slösat alla sin kärleks skatter på man
nen, som däremot går ett liv av hälsa, föryngring och njut
ningar tillmötes. Även här förlöper mannen sin hustru och
utsätter henne för irriterande prövningar och illsluga experi
ment. Också Michel är en aktningsvärd och till synes be
härskad natur, innan den utveckling tar vid, som slutligen
gör honom förtjänt av namnet «den omoraliske». Också han
har stunder, då umgänget med «det värsta slödder» är honom
en vederkvickelse och tanken på ett «liv i förvildning och
laglöshet» försätter honom i extas. Med sadistisk vällust
böjer han sig över lidanden, för vilka han samtidigt ömmar.
(Jmf. Lacretelle: «Jag sade till Elise ... att jag vid åsynen
av den mest gripande smärta, som jag uppriktigt delade i
mitt hjärta, ofta måste göra en grimas för att dölja en barock
och oemotståndlig skrattlust».) Och då mannen i Am our
nuptial bekänner sin rädsla att «duperas av vackra känslor»
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
