- Project Runeberg -  Samtiden. Skildringar från verldsteatern / 1858 /
323

(1858-1859) With: Martin Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Större uppsatser - De fyra sista Påfvarne - 1. Pius VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dan de icke mer hade någon tjenare. Gatorna voro öde, ty det
fanns icke mer något hof; och femtio kardinaler, många prelater
och alla främmande gesandter hade lemnat staden. Äfven
främlingar anlände föga mer. Somliga saknade i den eviga staden
påf-ven, andra konstskatterna, bibliotekerna, arkiverna.

Påfvens återkomst helsades med jubel. Då han för ‘första
gången från balkongen i portiken till vatikanska Basilikan
utdelade sin apostoliska välsignelse, gräto alla högljudt. Icke blott
de röfvade skatterna af statyer, bilder, böcker och handskrifter
kommo tillbaka, äfven de frånröfvade provinserna återgåfvos; och
ett förträffligt regeringssystem uppfyllde alla de sansade
förhoppningar, man hade gjort sig af Pius VIL

I sistnämnde afseende tillkommer honom mindre beröm än en
annan, en medhjelpare, hane högra hand. Ercole eller Hercules
Censalvi, hans statssekreterare, hade genom italiensk klokhet ba*
nat sig sin väg. Upptagen i seminarium i Frascati, hvilket
kardi-nal-hertigen, Henrik af York, med kärlek skötte, förvärfvade han
sig genom musikaliska talanger den sista Stuartska ättlingens
ynnest och uppsteg vid hans hand från den ena pinnen på den
hierarkiska stegen till den andra. För honom behöffle hvarken en mor
eller en forman profetera framtida storhet; han visste sjelf med
märkvärdig visshet, hvad han en gång skulle blifva. Kardinal
Wiseman meddelar en dikt, som Consalvi, såsom Arkadier kaHad
Floridante Erminiano, som halfväxt gosse på seminarium har
författat. Detta poetiska arbete saknar all poesi, — till och med
rimmets prydnad, som den italienska skalden ändock så lätt kan
åstadkomma, saknas der; men det är genom följande verser för osa
värderikt:

Mig vänta, jag vet det, ära, rikdom och rykte,

Ständigt de sporra mig nu och skola mig sedan belöna.

Säkert blir detta mm lott, ja detta är tråden,

Som uti himmelens höjd för mig är spunnen och tillredd.

Pius VII och Consalvi sammanträffade, så snart den
förstnämnde hade bestigit påfvestolen; och båda voro liksom skapade
för hvarandra. Påfven var en förståndig, men föga snillrik man%
men sin kardinal-statssekreterares omfattande blick och statsmannar
energi egde han icke; och utan dem skulle den kärlek och
beundran, som han i fångenskapen förvärfvat sig, icke länge ha
öfver-lefvat hans återkomst. På kongressen i Wien ansågs Consalvi som
den förnämste af de närvarande diplomaterna; och ändock var
äfven Talleyrand der. Att det, såsom kardinal Wiseman tror, var
hans äkta ödmjukhet (true humility), som förskaffade honom denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:52:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidens/1858/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free