Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Större uppsatser - De fyra sista Påfvarne - 1. Pius VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa voro Pius VII:s egenskaper; och detta ledde sannolikt år
1800 vid konklaven i Yenedig till hans utväljande. Nio år
deref-ter blef han efter en lång, pinsam strid med Frankrike, efter
tusen förödmjukelser och förolämpningar, bortförd som fånge. Den
6 Juli 1809 infann sig general Radet, en rå soldat, i hans palats,
befallte honom kärft att stiga i en vagn och släpade honom på en
het italiensk sommardag med sig bort, matt och febersjuk, utan
förråd af linne och utan hans glasögon. Kardinal-statssekreteraren
Pacca, som var hans ende följeslagare, har beskrifvit denna resa.
Påfvens första fråga till honom var: ”Har du pengar?”
Kardinalen måste tillstå, att det varit honom omöjligt att dermed förse
sig. ”Vi drogo nu fram våra penningbörser”, fortfar han vidare,
”och oaktadt vår ledsnad öfver att blifva ryckta från Rom ocfr
skilda från allt hvad vi älskade, kunde vi knapt förblifva
allvarsamma, då vi sågo hvad vi hade —påfven en Papetto oeh jag tre
Gross. Vi egde tillsammans netto 35 Bajocchi (omkr. 15 r.dr sv.
r:mt).‘ Påfven utsträckte sin hand, visade för generalen sin
Papetto och sade: ”Se här är allt hvad jag eger i penningar.”
Man har sagt, att hans uppförande under fångenskapen varit
utan all värdighet. Hans yttre utseende var visserligen ej
majestätiskt och kunde icke heller vara det; ty han egde en enda
prest-rock, som var en skänk af konungen i Spanien, och den måste
han sjelf laga. JL andra sidan har man talat om råheter, som
kejsaren skulle tillåtit sig emot honom, och med afseende derpå
isynnerhet omtalat en sammankomst mellan dem i Fontainebleau. Men
äfven dessa påståenden äro falska. Vid denna sammankomst
talade Napoleon visserligen så högljudt, att man hörde hans röst i
rummen utanföre; men då Pius VII beskref för honom sin
ställning, lugnade han sig, omfamnade honom och sade till honom, då
de skiljdes åt: ”Hade jag varit i ert ställe, skulle jag ha handlat
på samma sätt.”
Ett Napoleons dekret af d. 10 Febr. 1814 satte Pius VII i
frihet, men återgaf honom blott två departementer, nemligen Rom
©ch Thrasymene. Hufvudstaden hade under hans frånvaro lidit
mycket. Då han besteg påfvestolen, lefde i Rom 153,000 menniskor;
och vid sin återkomst fann han blott 117,000. Många af de
an-seddaste familjerna hade lemnat Rom, penningar hade blifvit
sällsynta, mången inkomstkälla hade försinat och assignaternas
plötsliga fall hade störtat mången familj uti armod. Då bagarbodarne
på morgonen öppnades, såg man bland den utanför väntande
hopen äfven adelsmän, som sjelfva hemtade bröd för sin familj, eme-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
