Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Större uppsatser - De fyra sista Påfvarne - 2. Leo XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4m döendes ögon för alltid tillslutas, träder efterföljarens
thronrät-tighet i full kraft. Le roi est mort, vive le roil På påfvens död
följer oföränderligt ett interregnum, — konklaven. Medan denna
påstår, hvilar hela förvaltningen i kardinal-kammarherrens händer,
som biträdes af tre kardinaler.
Den 20 Augusti 1823 hade Pius YII dött, och den 2
September begåfvo sig kardinalerna i högtidlig procession till
Qvirinal-palatset för att bilda konklaven. 1 deras ärevördiga leder skrider
en lång och mager man, vacklande i gången och så fruktansvärdt
blek, som om han nyss hade stigit ur grafven. Fastän han som
kardinal-viearius hade en mängd göromål att besöija, kände honom
dock nästan ingen, emedan hans sjuklighet nästan oupphörligt höll
honom vid sängen. Denna skugga var Monsignore della Genga,
den blifvande påfven.
Född d. 20 Aug. 1760 och uppfostrad i Collegium Picenum,
hade Hannibal della Genga valt det andliga ståndet. Kardinal
Wise-man antyder, att kardinalerna varit åtskilda, icke i partier,
tillägger han, men i grupper, hvilkas tankar voro delade med afseende
på den verldsliga politikens stränghet eller mildhet mot
Kyrkostaten, äfvensom angående de medgifvanden, som man borde göra
stormakterna, samt angående den fråga, om man borde anse
Österrike eller Frankrike för Kyrkostatens nyttigaste beskyddare.
”Under en sådan sakernas ställning”, säger han, ”kan det hända, att
påfvevalet blir ett slags förlikning. Der olika meningar skilja en
korporation, der blir efter någon tid en moderat, mer eller mindre
försonande åsigt rådande; och då faller valet sannolikt på en man,
som icke har förlorat någons förtroende, men också i de offentliga
angelägenheterna icke har spelat någon framstående roll. Detta var
sannolikt händelsen vid Leos val. Efter en ”kort” konklav af 54
dagar hade han erhållit de nödiga två tredjedelarne af rösterna.
Den nye påfven såg svag och matt ut; och hans drag, i
hvil-ka åldern för öfrigt icke hade gräft några djupa fåror, voro
öfver-dragna med dödsblekhet. Hans ögon och hans röst gåfvo ersättning
för denna brist. 1 de förra låg saktmod och tillika något
genomträngande, så att den som kom påfven nära, uppfylldes af kärlek
och vördnad. Hans röst var mild och intagande. Han talade utan
häftighet, vänligt, öfverlagdt och ändock flytande. Om han med
stränghet tadlade något orätt, som timat, gjorde han det aldrig på
något våldsamt sätt eller i en retad ton. Hans stora gestalt gaf
honom, då han omsvajades af den vida påfveskruden, en
imponerande höghet. Vid sina kyrkliga förrättningar förenade han, isyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
