Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Större uppsatser - De fyra sista Påfvarne - 1. Pius VII - 2. Leo XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verflödigt" Redan titlarne visa, huru mycket olikartadt i dem är
samladt. En af dem heter: "Om påfvarnes landthus och
tarantlar-nes bett." I denna bok fann en tysk lärd, D:r Papencordt, hvad
han hade gjort till sitt lifs uppgift att uppsöka. Såsom man vet,
öfverflyttade Mötet i Trident, då det hade hållit sin sjunde seösion,
till Bologna, der de båda följande sessionerna egde rum. I mötets
handlingar finner man såsom orsak till denna flyttning en farsot
uppgifven, hvarjemte ett läkare-intyg åberopas, hvars innehåll
likväl icke meddelas. Äfven i andra arbeten har man ej funnit detta
intyg; och man ansåg derföre flerestädes denna sjukdom som en
förevändning, som blifvit begagnad för att maskera politiska
ändamål. Vår lärde tysk hade genomsträfvat halfva Italien för att finna
detta vigtiga dokument och förtviflade redan om sin lycka. En dag
läste han boken om landthusen och tarantbettet, och der stod detta
betänkande såsom en enstaka blomma midt i vildmarken.
Pius VII trifdes väl tillsammans med konstnärer och lärda.
Vanligast såg man hos honom bildhuggaren Canova och hans
sekreterare för de latinska brefven, Monsignore Testa. Den sistnämnde
höll honom uppe med hänseende till allt, som timade inom de
lärdas republik. Under sista tiden af sin lefnad isolerade han sig
mer, dertill tvungen genom tilltagande svaghet. Den 6 Juli 1823,
§ ortonde årsdagen, sedan han blifvit häktad i Qvirinalpalatset af
general Radet, satt han i detta palats ensam i sitt rum. Han lyfte
sig i sin stol, stödde sig med ena handen mot dess karm och sökte
med den andra efter snöret, vid hvilket han plägade hålla sig fast,
men förfelade det, halkade och störtade till marken. Vid hans rop
om hjelp ilade tjenarne till; och då han klagade för dem öfver
häftiga smärtor i venstra sidan, buro de honom till sängs. Han led af
samma åkomma som den, af hvilken fältmarskalk Radetzky nyligen
dött, nemligen ett höftbensbrott. Hans lidanden räckte sex veckor;
den 20 Augusti 1823 blef han genom döden från dem befriad.
Det mest lysande intyg för hans regering är det lugn, som
under de italienska upproren år 1821 herrskade i Kyrkostaten.
Sedan revolutionen hade segrat på Sicilien, i Neapel, i Sardinien,
sökte den att för sig vinna Kyrkostaten. At invåname anvisades
fyra samlingsplatser, Pesaro, Macerata, Spoleto och Frosinone; men
ingen kom, och ingen ort höjde vapen mot den påfliga regeringen.
2. Leo XII.
Genom en verldslig furstes död lider regeringens regelbundna
gång icke ett ögonblick något afbrott. I samma ögonblick, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
