Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Större uppsatser - De fyra sista Påfvarne - 2. Leo XII - Biografier och karakteristiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland pilgrimerna på jubelåret 1825 funnos många förnäma.
Man igenkände dem i pilgrim shuset på deras eleganta språk, på
deras fina sätt, på det halft förlägna uttrycket i deras drag. Ef
ter de tre dagarnes förlopp bortkastade de pilgrimskåpan och
visade sig för staden, åkande i sina ekipager och följde af tjenare i
livré. Såsom Wiseman antyder, befann sig bland denna klass ett
tyskt furstepar.
Jubelåret gjorde slut på röfverierna i Kyrkostaten. På det att
pilgrimerna måtte kunna med trygghet uppnå Rom, öfverenskom
påfven med grannstaterna om vissa åtgärder, som fullständigt
ledde till ändamålet. Ett af de farligaste röfvarbanden kufvades af
en gammal beskedlig prestman, abboten Pellegrini, erkeprest af
Sezze, genom kraften af hans vältalighet. Heltallena, utan fripass
och utan lösen gick han genom bergets klyftor ned till
röfvareban-dets hålor, predikade bättring för dem och ledde dem med sig
under löfte, att de skulle blifva skonade till lifvet. Staden Sezze
häp*-nade af förvåning, då vargskaran, ledd af presten, tågade genom
gatorna och försvann bakom fängelsets port. Påfliga regeringen
respekterade den gode prestmannens löfte, och till och med skarans
fruktansvärde anförare dömdes endast till lifstidsfängelse.
Under jubelåret var Leo XII i sitt element. Hvarje dag
spisade tolf pilgrimeT hos honom, hvarje afton tvättade han i
pilgrims-huset fotterna på en gubbe, och hvarje morgon tillryggalade han
till fots, med de nakna fotterna endast betäckta med sandaler, vägen
från vatikanen till Chiesa Nuova. Efter denna glädjetid lefde han
ännu tre år, men svagare och mera utmattad än nånsin. Dödens
annalkande kände han på förhand och gjorde med rörande
under-gifvenhet sina sista förberedelser dertill. Hans sista fyra dagar
försvårades för honom genom en smärtsam och onyttig operation.
Den 10 Februari 1829 var hans dödsdag.
(Slut i nästa häfte.)
BIOGRAFIER OCH KARAKTERISTIKER.
Béranger.
Det utomordentliga deltagande och den rörelse, som vid
Bé-rangers död nyligen gifvit sig tillkänna i Frankrike, visar huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
