Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Biografier och karakteristiker - Béranger, Pierre Jean de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
populär denna skald varit, fastän publiken sedan lång tid ieke mer
hade haft någon anledning att med honom sysselsätta sig. Bland
alla sin tids och sin nations offentliga karakterer är Béranger den
ende, som njutit en så varaktig oeh så föga bestridd aktning.
Under det att i politiskt hänseende mera vigtiga personer vid hvaije
tillfälle skoningslöst klandrades af den dagliga pressen, och i
litterärt hänseende lika betydande namn, såsom t. ex. Benjamin
Con-stant och Paul Louis Courier, hemföllo åt likgiltigheten och
glömskan, höll sig Bérangers rykte i orubbadt och fast anseende.
Béranger vann med endast ett par, visserligen kostliga sånger, ”Le
roi cCYvetoiV och "Le senateur99 genast och i Ögonblicket
förfat-tare-ära, har sedan utan motsägelse varit räknad till
fransmännens förnämsta skriftställare och är bland dem ostridigt den mest
omtyckte och nationelle.
Pierre Jean de Béranger föddes, såsom hans sång "Le
tail-leur et la fée” berättar, 1780 d. 10 Aug. i Paris i sin farfaders
hus. Oaktadt hans farfar idkade skräddare-yrket, och oaktadt det
sätt hvarpå han skref sitt namn, härstammade vår författare, som
det påstås, från det högadliga huset Béranger i Provence.
Störtandet af en förr berömd familj är i Frankrike något helt vanligt,
och ganska lätt skulle man kunna anföra hundrade dylika fall som
Béranger’s. För öfrigt bekymrade sig skalden föga om, antingen
han var af adlig börd eller icke; och om det fattades honom anor,
så kunde han godt åtnöja sig med sin egen personliga ära. Ockr
så gaf han, då vissa tadelsjuka menniskor hade gjort anmärkning
vid partikeln framför hans namn, i ett nytt qväde den offentliga
och frimodiga förklaringen: 99Je suis vilam et trfa-vilain!99 Hans
föräldrar omtalas ingenstädes i hans arbeten; de öfverlemnade
honom tidigt åt farfadern, hos hvilken han uppväxte som en vild
planta. Han hölls icke utom hus i skola, och hade äfven inom hus
ingen undervisning under den allt för villfarige gamle mannens
tillsyn och vård. Han lärde sig knapt läsa och dref från morgon
ända till afton omkring på gatah med sina jemnåriga. Såsom äkta
pariserpojke var han med vid intagandet af bastiljen, som han 40
år derefter besjöng. Då revolutionen tog en betänklig vändning och
beständiga upplopp gjorde hufvudstadens gator ganska farliga för
vårdslösa barn, skickade man det unga vildbrådet till Picardie, till
en tant, som höll värdshus i Floricourt, icke långt ifrån Peronne.
Här såg han sig tvungen att inställa sitt kringströfvande: det
tillsades honom, att han måste blifva beskedligt hemma och arbeta,
elleT ock skulle han få stryk. Tanten var en sträng och mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
