Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Biografier och karakteristiker - Béranger, Pierre Jean de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«ka atämplingar och upphetsa det mot konnngadömet med Guds
nåde. Fiskalauktoriteten, genom dessa "beskyllningar gjord
uppmärksam på sin bristande verksamhet och sångarens oförvägenhet,
Jät genast börja en process och hos Bérangers förläggare borttaga
4000 exemplar af hans samlade sånger, af hvilka likväl redan
för-jut 6000 blifvit afyttrade. Författaren sjeif stämdes för rätta och
anklagades såsom förbrytare mot den offentliga moralen, de goda
sederna, religionen och konungens person. Domstolen dömde den
anklagade skyldig till 3 månaders fängelse och 500 francs
pen-ningeböter. Under sjelfva sessionen kopierade och utdelade man t
domstolssalen bland de närvarande ett nytt qväde: ”La must en
fuite”) som Béranger hade författat före sessionens böljan, och
hvari han söker betaga sin rädda sånggudinna hennes skygghet för
”männerna i embetsrocken.” Man satte nu sångaren i strängt för*
yar. Men de nya qvädena: ”Adieux ä la campagne” y ”La chasse”,
”JJagent provocateur” och ”Mon camavaP’, röjde snart, att
Béranger i häktet icke förlorade hvarken sin munterhet eller sm
satiriska sinnesstämning. Då han hade öfverstått sitt straff, lät
Jacques Lafitte erbjuda honom en syssla, som han ej emottog; också
behöfde han från den tiden icke mer någon tjenst, ty han hade
en säker förvärfskälla i sin penna.
Genom den förföljelse, han rönt af statsmyndigheten, var han
invigd till martyr och hade för alltid återvunnit sin popularitet.
Hans tredje samling af qväden, kallad ”Chansons nouveUes”7
utkom 1825; men då förläggaren såsom försigtig man hemligt och
särskildt hade låtit aftrycka de lagstridiga sångerna, blef den
sålunda luttrade boken icke belagd med qvarstad. Fiskalen sparade
sin vredes blixtar för den §erde samlingen, ”Chansons inédites”
(1828), hvari de goda jesuiterna blefvo alldeles för illa åtgångna;
och för andra gången anklagad, dömdes skalden till nio månaders
fängelse och 10,000 francs penningeböter, hvilka senare dock
blefvo hastigt betäckta genom frivilliga bidrag.
Béranger hade den förtjensten att vara uppriktig i sitt
tänkesätt, att blifva sina grundsatser trogen och alltid konseqvent med
sig sjeif. Härmed förenade han det sällsynta företrädet att
teoretiskt uttala och praktiskt använda lärorna om den strängaste
oegen-nytta. Han förblef fattig, fastän han lätt hade kunnat blifva rik.
Politisk olikhet i meningan var för honom aldrig en bevekelsegrund
eller förevändning till enskild fiendskap, och litterär afundsjuka
kände icke hans harmlösa själ. Han lefde i förtrolig och gammal
vänskap med Chåteaubriand. Då Lamartine’s ”Harmonier” utkommo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
