Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Samtids-porträtter - Arwidsson, Adolf Iwar - Baraguay d’Hilliers, Achilles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stiga rörelser, de spelande ögonen, det oupphörligt flödande
skämtet p& hans läppar. Detta skämt öfvergick till och med lätt nog
i uppsluppenhet. Det satt en bit af pojken qvar hos honom, huru
gammal han än blef. Med denna egenhet förenade A. en annan.
Han var den förskräckligaste buse för tidningar och
tidningsskrif-vare. Få voro likväl så skriflystna som han eller hade
försänkningar hos så många (och så olika) tidningsredaktioner som han;
ja, den afgörande vändpunkten i hela hans lif hade ju varit just
en — tidningsartikel. —––––––Han beundrade den diplomatiska
konsten och var aldrig så belåten som när han lyckats åvägabringa
någon liten mystifikation. Betraktad såsom embetsman, i hans
egenskap af kongl. bibliotekarie, står han tillbaka för flera sina
landsmän i Sverige.”
KBarttguay d*Hilliers. Grefve Achilles Baraguay d’Hilliers
är son till en berömd kavallerigeneral från napoleonska tiden och
ett tyskt fruntimmer från Mainz, som hans far lärde känna vid ett
af de första revolutionsfälttågen och förde bort med sig. Född d.
9 Sept. 1795 i Paris, ingick han redan 1807 vid ett regimente af
ridande jägare. Hans första fälttåg var det ryska år 1812, vid
hvilket han förlorade sin fader och under återtågets fasor sjelf
skulle ha funnit sin undergång, så framt ej hans vapenbröder på
ett sjelfuppoffrande sätt hjelpt honom. I slagpt vid Leipzig ryckte
en kula bort hans venstra hand; och denna stympning nödgade
honom under de båda följande fälttågen åren 1814 och 1815 till
overksamhet. Då han under restaurationen icke dolde sina
bonaparti-stiska tänkesätt, hjelpte det honom icke, att hans mor och den ena
med general Damremont gifta systern voro varma legitimister. Man
förbisåg honom; och de tjenster, han gjorde i spanska fälttåget,
förvärfvade honom icke någon högre grad än kaptensgraden.
Under julirevolutionen stod han under Bourmont i Algier; och nu
inföll den tid, då man lät rättvisa vederfaras de gedigna kunskaper,
som han under sin ledighet förvärfvat sig såsom subalternofficer., I
Augusti månad 1830 var han redan öfverste, få år derefter blef
han flyttad som viceguvernör till militärskolan i Saint-Cyr, och år
1836 öfvertog han med generalmajors rang högsta ledningen af
nämnde anstalt. I Algier användes han åren 1841, 1843 och 1844.
Såsom befälhafvare i provinsen Constantineh utmärkte han sig
såsom en skicklig förvaltare, men ådrog sig genom öfverdrifven
stränghet mångfaldigt tadel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
