Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Större uppsatser - Nikolai Frederik Severin Grundtvig. Af P. G. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storien framställa Försynens evigt gällande bevisning af
kristendomens sanning. Historien vore ”den enda vetenskap bibeln helgat,
och det så, att den i sina förnämsta stycken är en gudomlig
krönika.” Denna tanke utförde han vidare efter en annan plan, i
”Udsigt over Verdens-Kröniken, fornemmelig i det Lutherske
Tide-rum” 1817, der han genomgick alla den tyska vetenskaplighetens
märkligaste fenomen sedan reformationen, steg för steg följande den
stora upplösningsprocess, som alltmer aflägsnat från den
evangeliskt-lutherska bekännelsen. Om sitt eget personliga förhållande till
samtiden i andeligt hänseende skrifver han här: ”Kristendom och
historic var och är min lösen, den jag, särdeles i de sju sista åren,
under mycket trängsel och motgång, utan parti, utan minsta
verlds-ligt ryggstöd, utan en enda medhjelpare har behandlat såsom en
samvetssak. Min strid gäller allt, hvarom det på tidens bölja med
evighet för ögonen är värdt att draga svärdet: den angår tro och
vetenskaplighet i deras hela omfång och inbördes förhållande. Det
är ju* visst, att de pelare, hvarpå kyrka och stat, tro och mening
och dermed alla samfundsförhållanden fordom hvilade, äro både
invärtes och utvärtes skakade i sina grundvalar, och det är ju
uppenbart, att de åter måste befästas, eller ock andra, om det är
möjligt, likaså fasta, uppresas, så framt ej allt skall upplösas i
ett förvirradt chaos. Jag påstår, att för oss är intet råd i tiden
och än mindre i evigheten, utan att vända tillbaka till fädernas
ärliga, enfaldiga tro, ty den allena kan gifva hvad vi behöfve:
kraft och kärlek. Jag har visat, huruledes man, utan att träda
någon bevislig sanning för nära, kan med sträng konseqvens betrakta
den enfaldiga tron såsom all visdoms moder och all sann
vetenskaplighet såsom bibelns barn; och nu vill jag spörja, om det kan
höfvas sanningsälskande män att besvara sådant med kraftlös
bannlysning eller till och med förnämt löje? Hvartill tjena högskolor,
hvartill hela det lärda väsendet, om ej isynnerhet dertill, att i
tider som den närvarande, kosta hvad det vill, väcka mängden upp
ur den bedröfliga själssömn, hvari den, liknöjd för allt som ej
kittlar sinnena eller kan göras till pengar, händrömmer lifvet och
arbetar på upplösning af allt det stora och herrliga vi skapades till
att utveckla? Hvem må ropa ve öfver en man, som ärligt har gjort
sitt till för detta tidens stora åliggande, eller hvem vågar öppet
påstå, att det skulle vara nog att bevisa, det jag bedömt en
enskilt bok eller bokskrifvare för strängt? Hvem älskar sanning och
skulle ej gema låta sig hudflänga, om folket dervid kunde vakna?
Hvem är vaken och vet icke hvad det kostar, vet icke, att det måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
