Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Större uppsatser - Nikolai Frederik Severin Grundtvig. Af P. G. A. (slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkliga — kunde detta ej ske, så måste de äkta kristne och de
der som sådana ville bekänna sig, skiljas från statskyrkan” (se
slutet af ofvananförda skrift ”Om Religionsfrihed”, supprimerad
handskrift). En sådan brytning ansåg han nu alldeles nödvändig
mellan de olika rigtningarne, han, densamme som ”fordom svärmat”,
som han sjelf säger, ”för den danska statskyrkan” och ännu helst
ville hoppas, att trosenheten skulle kunna bevaras, NB. så framt
statskyrkan kunde få ett trosenigt och rättroende presterskap. De
Fyenska presternas klagomål öfver de gudeliga fórsamlingarne hade
öfvertygat honom derom, att ”skulle „sogneprästerna„ i Danmark
utgöra ett läromästareskrå, hvars arbete fórsamlingarne ej finge
understå sig att vräka, så måste de åtminstone vara ortodoxa
préster efter lagen; men när han såg att den unge prof. H. N.
Clau-sens inflytelse på studenter och prestkandidater vida öfversteg den
verkan någon teol. professor i mannaminne hade haft, då försvann
hos honom hoppet om den danska statskyrkans pånyttfödelse utan
skilj smessa.”
Bedröfvad öfver denna sakernas ställning, hade G. redan
åter-vändt till sitt egentliga och käraste studium, nordens språk och
nordens historia, då han ånyo blef tagen i anspråk för kyrkans
vetenskapliga och lifsangelägenheter. Tvänne hans yngre vänner, D:r
Hudelbacli och Mag. TÄndberg, hade beslutat utgifva en ”Theologisk
Månedsskrift” och önskade att G. deri måtte blifva deras
medarbetare. G. gaf dem i stället anvisning på D:r Mynster såsom ett
namn af bättre klang och mera i stånd att kring sig samla alla
kristliga tendenser i statskyrkan för att motarbeta den
rationalistiska rigtningen; men då M. ej stod att vinna, uppträdde G. såsom
redaktör af denna månadsskrift jemte Rudelbach. Sin betänklighet
vid detta företag uttalar han i de ord, som inleda Januarihäftet år
1825:
Skal jeg tie, eller skal jeg tale?
Skal jeg kväle Ordet i mit Bryst?
Eller skal på Nordens Kirke-Svale
End jeg l&ne det min Skjalderöst:
Frit forkynde hvad mit öie skuer,
Hvad der sväver over Kirkens Buer,
Hvad der stiger af dens Klippegrav?
”Ehuru jag ej vill neka”, säger G. i begynnelsen af TheoL
Månedsskrift, ”att kyrkans tillstånd nu är något bättre än det var
vid 19:de århundradets början, är jag likväl långt ifrån deras
mening, som tro, att vi nu endast hafva en lemning af 18:de
århundradets otro och ogudaktighet att bekämpa, hvilken snart dels ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
