Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Större uppsatser - Nikolai Frederik Severin Grundtvig. Af P. G. A. (slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid hade nu mycket blifvit klart, ej blott för de
stridande sjelfve, utan ock för allmänheten, hvilket i början af
striden ej mången begripit. Hvar och en kunde nu se, att det icke
var den gamla statskyrkan och dess ofrihet, symboltvång,
samvets-fortryck, tvångsdop m. m. som dertill hörer, för hvilket Grundtvig
och hans ”parti” nitälskade. Redan i Kirkens Gjenmäle hade G.
medgifvit, att det sätt, hvarpå han här gjorde apostoliska tron
gällande som församlingens lefvande vittnesbörd, afvek från det
stridssätt Luther användt i sin kamp mot påfvedömet, och nu upptog
han detta* ämne ånyo i sin märkvärdiga artikel uti ”Månedsskrift
for Kristendom og Historie”: ”Skal den Lutherske Reformation
vir-kelig fortsattes?” Denna fråga besvarade han naturligtvis med ja,
fastän i en helt annan mening än rationalisternas, hvilka äfven
alltjemt påyrkade en sådan reform, men KB. på bekostnad af det
ursprungligt och äkta kristliga i kyrkans lära och bekännelse. G.
ville hafva Luthers reformation fortsatt, men med bibehållande af
de s. k. katolska elementerna, hvilka dock toto coelo vore skiljda
från den papistiska surdegen, från påfvens dekreter och
concilier-nas beslut. Den kyrkliga tradition G. förfäktade hade med allt
sådant icke det ringaste att skaffa — det för stodo väl också hans
vedersakare af begynnelsen, fastän de aktade för rof att
tillgodogöra sig en sådan misstydning för att bland icke seende
Lutheraner göra hela G:gs lära förhatlig. Denna lilla krigslist har han vid
mer än ett tillfälle blottat, men ännu i denna dag försökes den
icke utan all framgång, åtminstone i Sverge, der dess
”kyrkoväk-tare” med all flit sökt göra G. misstänkt för ultramontanska
sympatier och deraf gjort sig en mycket fasaväckande fågelskrämma.
Kritiken var aldrig svenskarnes starka sida, och derföre ha de
hållit till godo med månget ly era spöke, som vederbörande uppställt för
att hos dem injaga en helsosam skräck för lifsrörelserna på andra
sidan Sundet.
Enligt Grundtvigs svar på ofvannämnde fråga borde lutherska
reformationen fortsättas i trenne hufvudrigtningar: med afseende
på kyrkan, så att lifvet och ljuset i församlingen alltid tillväxte i
kraft och klarhet; i afseende på staten, så att den samvetsfrihet
reformationen påyrkade, blefve fullständigt genomförd äfven i det
borgerliga samhället, och slutligen i afseende på skolan, så att den
kristliga upplysning bibeln skänker, allt mera komme att framstråla
i sitt förhållande till de kristnes oföränderliga tro. Denna tro skulle
således icke blott bevisa sig såsom den seger, hvilken öfvervinner
verlden, utan ock ständigt fördjupas i sitt eget element, ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
