Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Större uppsatser - Nikolai Frederik Severin Grundtvig. Af P. G. A. (slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nelsen, hvilken förunderlig pregnans och hvilken oändlighet af idéer
möter oss icke dér! Huru vida öfverträffar den ej, icke blott
andra församlingens symbola, utan äfven mången dogmatisk afdelning
i den hel. Skrift, ehvad man ser efter innehållets djup eller efter
omfattningens vidd! Ha vi icke der och i de sakramentala
instiftelseorden det mest adeqvata uttryck för Evangelii urgamla lära,
för kristendomens första lefvande tro och bekännelse? Är ej hvarje
afvikelse derifrån ett steg bakut, ett bortkommande från
kristendomens ursprungliga karakter? Det är en tradition, en nayadoeis som
bär sig sjelf vittnesbörd, och som ej behöfver någon annan
historisk bekräftelse än den, att hon återfinnes så långt tillbaka i tidei*
som forskningens ljus räcker. Ty ännu har ingen kunnat uppvisa
hennes datum i historien; så långt man kan följa det kristliga
dopet tillbaka, har det varit åtföljdt af en bekännelse, och så länge
ingen orkar bevisa att detta varit en annan än den apostoliska tron,
som vi än i dag bekänne, så hafve vi rätt att antaga henne för
den äkta kristliga. Visserligen hade mången påstått motsatsen,
frågande bland annat, hvarföre så väl denna bekännelse som hela
”Dåbs-pagten” icke finnes i uttryckliga ord upptecknad i de äldste
kyrkofädernas skrifter, men dervid har man sett förbi att dessa
författare just med flit undvikit att uppskrifva den, emedan det var de
kristnes hemlighet; de behöfde blott hänvisa dertill såsom till
något som var alla kristne läsare bekant, och en sådan hänvisning
återkom på många ställen hos dessa kristenhetens första
skriftställare. Att nu med Clausen i ”Månedsskrift for Litteratur”, h. V.
(der han anmäler Lindbergs ”Historiske Oplysninger”, 1830, i
hvil-ka denne för första gången offentligen förklarat sig för Grundtvigs
åsigt af ”Dåbspagten”) pocka på ett direkt historiskt bevis, att den
apostoliska tron blifvit oförändrad bibehållen alltifrån apostlarnes
dagar, det måste alltid förblifva en orimlig fordran. Emellertid
fortsättes detta orimliga påstående än och återkommer i ny, fast
oförändrad upplaga, hvar gång en Rudelbach, en Hjort, en Gisle
Johnson eller en Mageisen tager på sig den stränga kritiska
uppsynen för att vräka den Grundtvigska åsigten, denna lefvande väg
till den lefvande sanningen.
Den 24 Nov. år 1831 ingick ett sällskap af troende kristna,
med Spandet och Lindberg i spetsen, med en ansökan till kungen
att ”utan någon kostnad eller något besvär för staten få tillåtelse
att bilda en fri menighet med pastor N. F. S. Grundtvig och
pastor L. Siemonsen (kapellan vid garnisonskyrkan i Köpenhamn) till
församlingslärare.” Sedan de i all underdånighet, men frimodigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
