Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Större uppsatser - Mormonerna (slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kyrkliga fanatismens slocknande eld: hela hans taktik går nii
på, att hos de helige stadga beslutet och viljan till motstånd. Men
anmärkningsvärdt förblir det dervid, huru Brigham under alla de
vändningar han gör för att fanatisera sina anhängare, alltid
öppnar sig nya bakportar, genom hvilka han i händelse af
misslyckande, eller om hane påståenden skulle bevisa sig vara grundlösa,
helskinnad må kunna undkomma. Så synes han uppenbarligen
närma sig ståndpunkten af Oummings proklamation, då han förklarar,
att det i striden för det första blott vore fråga om
upprätthållandet af deras (Mormonernas) författningsenliga rättigheter, och att»
de, blott dessa respekterades, ej hade något skäl att beklaga sig,
sammalunda ock, då han säger, att det står guvernör Cumming
fritt att komma till hufvudstaden för att der i godo
öfverenskom-ma med folket, men att våld skulle blifva mött med våld.
Berättelserna om de energiska åtgärder till motstånd, som profeten skall
hafva vidtagit, äro derföre, om de ock äro sanna, endast af en
vilkorlig betydelse. Ett formligt krig synes blott under den
förutsättning sannolikt, att det från Unionsregeringen ej lemnas Brigham»
Young något val öppet mellan motstånd eller strafflös"
undergifven-het. Då torde denna man tillgripa hvarje medel för att bibehålla
sig i sin herrskare- och profetställning.
Distriktsrättens 1 Unionstrugrpernas läger nedsatta Grand-jury
hav den 30 December 1857 utfärdat ett anklagelsedekret mot
Brig-ham Young och hans medbrottslingar, bland dem närapå tusem
nämnda personer, som alla skola hafva gjort sig skyldiga till
hög-förräderi. Men det blir alltid fråga om, huruvida de anklagade?
verkligen hafva att frukta att blifva fällda, och hviiket straff?
de hafva actt vänta för sina lagstridiga handlingar. Såsom deti
amerikanska rättegångsväsendet nu är beskaffadt, kommer det ej
så lätt derhän, att en straffdom fälles, och hvad straffet angår,
så är det en bland Unionens domare vedertagen praxis, att mildra*
det så mycket som möjligt, hvarförntom guvernören och
presidenten ega en ieke sällan utöfvad benådningsrärtt. Att mord och rån»
lemnas ostraffade, är något som det amerikanska folket är vant vid;
Union sregeringens auktoritet är alldeles icke så högt aktad, att en
mot densamma af någon särskild stat eller ett territorium
begången förolämpning skulle kräfva någon lysande upprättelse. Hvad
dom derföre ätt domstolen må fälla, till något» strängt straff äro?
utsigterna ringa; och Brigham Young vågar derföre föga eller in-*1
tet, om han utsätter sig för detsammav Han är säkert klok, nog,,
för- att» föredraga martyrens helgongloria > med bvilken straffet i kyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
