- Project Runeberg -  Samtiden. Skildringar från verldsteatern / 1859 /
136

(1858-1859) With: Martin Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Större uppsatser - Mormonerna (slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kans ögon skulle omgifva hans hjessa, framför krigets skiften, sin
kyrkas nederlag, undergång och inre upplösning eller den
outför-bara planen af en utflyttning. Förrän han utsätter sig för ett
sådant öde, torde han kanske genom flykt söka att undgå de faror,
som hota honom personligen, samt från ett säkert gömställe
observera sakernas gång. 1 hvarje fall lär han gifva vika för
nödvändigheten, då denna i hela sin makt framträder för honom och
församlingen.

Expeditionskårens utblottade tillstånd samt öfverhufvud dess
otillräcklighet har nödgat brigadier Johnston att till fälttågets
verkliga öppnande begära förstärkningar. Sådana hafva under våren
1858, tillika med generalmajor P. Smith, som erhållit
öfverkom-mandot, blifvit afsända af Unionsregeringen. Med en förpost af
Unionstruppema, hvilken besatt ingången till det till Saltsjödalen
ledande passet Eco Cannons, uppstod d. 15 Febr. 1858 en liten
strid, som väl medförde några förluster så väl å truppernas som
Mormonernas sida, men icke ändrade sakernas ställning. Fredliga
underhandlingar, som guvernör Cumming under tiden sökte inleda
med Brighanf Young, skola ej hafva fört till något resultat, utan
snarare yppat och stegrat Mormonernas och deras anförares
benägenhet till motstånd. Huru dermed än må förhålla sig, tycktes man
dock kunna antaga, att Unionsarmén, antingen Mormonerna göra
motstånd eller icke, ännu före slutet af sommaren 1858 skulle
inrycka i Baltsjöstaden.

Är detta en gång ett fait accompli, så torde för Mormonerna
intet annat återstå än att lugna sig; och då måste den naturliga
reaktion inträda, med tillhjelp af hvilken en förlikning skall
komma till stånd. Blott en fråga torde bli svår att afgöra: hur det vid
denna förlikning skall gå med månggiftet? Mormonerna förklara
månggiftet för en religiös institution, och Förenta Staternas
författning har ingenting att göra med religiös tro och åsigt. Art. I af
amendementerna förbjuder Kongressen uttryckligen att stifta lagar
beträffande religionen, och äfven guvernör Cumming har garanterat
Mormonerna samvetsfrihet och rättighet att dyrka Gud som de
behaga. Är månggifte derunder inbegripet? Det är ej kändt, hur
guvernören och regeringen uppfatta saken; men Mormonerna veta,
att det egentligen är ”pluralitets-regeln”, som utgör stötestenen.
Deras egna hustrur frukta, som det synes, ansvarigheten. ”De
qvinnliga ledamöterna af denna församling”, säger i ett tal
(”De-seret News” af d. 4 Nov. 1857) Heber Kimbal, ordförande i
legislativa församlingen och profetens högra hand, ”måste bära sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:52:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samtidens/1859/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free