Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Större uppsatser - Några nutidens företeelser inom modersmålet. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
användandet af adverber, bildade medelst ändeisen — vis
såsom böjliga adjektiver (”Bildningens företrädesvisa språk” — så
lästes en gång i Svenska Tidningen, — ”ett blindvist
framåtru-sände”), hvilket missbruk, utan tvifvel från talspråket, redan in*
gått i skriftsvenskan, såsom ses af ett bland de citerade exemplen,
och hvilket ytterligare ådagalägges af ett ställe i Hr v. Krsemers
bok (der, om vi rätt minnas, ordet delvisa förekommer).
Vi afbryta här listan. Vi äro af alldeles samma tanka som
vHr v. Krsemer, att livad ”i längden ej kan undgå att adopteras i
skriftspråket, är endast de stadgade, genomgående olikheterna
mellan Tal- och Skriftspråk”; men om nu — hvilket väl svårligen
kan bestridas — de ofvan uppräknade skiljaktigheterna och ännu
flera äro af detta genomgående slag, så följer deraf, att
framställningen i Språkfrågsboken ingalunda är fullständig. Detta är
dock här icke hufvudsaken (ty vi skrifva ingen recension öfver Hr
v. Krsemers, i så många afseenden förtj en stfulla arbete); utan den
vigtigaste frågan är: huru skall man bete sig i detta virrvarr? —
Vi tro, att man gör bäst och rättast, om man tills vidare ser
Saken an, medan dock alla de, som känna sig ega förmåga och
kallelse dertill, böra diskutera och utreda förhållandet, som
emellertid icke kan förbättras förr, än formstriden så blifvit löst, att
fredsvilkoren inregistreras i våra språkläror, — såsom fallet
hittills varit endast med antagandet af en ändelse för alla sex
personerna i verbernas temporrfJT detta dock blott i några få språkläror
(deribland icke Svenska Akademiens), — eller, med andra ord,
icke förr än denna formförenkling ingått i undervisningen. Må vi
då tills vidare ha dessa två olika språknyanser, en för talet och
en för litteraturen, till dess det visar sig, i hvilka fall det förra,
i hvilka den senare blir rådande; och månne ej Hr v. Krsemer gör
skandinaviska folkena orätt, då han påstår, att de nordiska
språkena äro de enda, som liafva ett vulgärt och ett skrifvet språk??
(Se, till vederläggning häraf, Om Språkfrågan af Robert v.
Krse-mer, pag. 96, der det upplyses, att ”fransosen af folket stundom
säger favons i st. f. favais.”) — Vi tro vidare, att medan hvarje
tänkande skriftställare gör rätt i att för sig ordna uppfattningen af
denna fråga och, om han så finner för godt, deltaga i den
offentliga diskussionen härom, han dock bör underlåta att, likt Hr v.
partiesom han finner tilikonstlad, oriktig och onyttig, emedan ”den
endast synes, ej höresmen är väl det b&de synliga och hörbara snpinet pä
— it ftfven tillkonstladt och oriktigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
