Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Större uppsatser - Om Sverges tonkonst samt om nationell musik i allmänhet. Af W. Bauck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 8TÖRREUPP8AT8ER. ‘
ställas såsom mönster. Naivetet ooh skatkaktig qvickhet, parad
med en ofdrvissnelig friskhet i uppfinningen, utgöra hnfvuddragen
hos hans sångmö. Han träffar ej blott poemets totalkarakter, men
ock strofens enskilda pointer, utan att störa formens enhet eller
ens den lediga gången af melodien: en konst, som man förgäfves
skall söka hos rätt många af vår tids sångkomponister, äfven de
berömdare. Ackompanjemanget är enkelt, ofta endast tvåstämmigt,
men merändels så väl skrifvet, att man ej saknar satsens fullhet.
Mest närmar han sig till Joseph Haydn såsom humoristisk sång*
komponist, och flera af hans visor skulle ganska väl kunna gälla
för Haydnska produkter.
Nordblom åter uppenbarade en motsatt sida af svensk sång.
O
Mindre naiv och humoristisk än Ählström, egde han deremot mera
djup och känsla. Äfven hos honom finner man en sällsynt före*
ning af formens och smakens renhet, och hans melodier ega ett
uttryck, lika utmärkt för sitt behag som för sin sanning. Hans
mest kända sånger äro: ”•Jag flyr till dig”, ”Synen” (båda
genom-komponerade), ”Ungmön i lunden”, ”Sången” m. fl. samt bland
qvart etter ’ ’ Fädernesland et” > ”Vin och kårlek”, o. s. v. Nordblom
har tillika utgifvit en förträfflig sångskola samt i allmänhet såsom
sånglärare gjort sig mycket förtjent. Både AhlstrÖm och Nordblom
tillhörde den då ännu florerande klassiska tyska skolan, med en
viss tillblandning af franska elementer. Deras större komposition
ner hafva ej öfverlefvat sin tid, ehuru åtskilligt af värde deribland
torde finnas. . .
Vi hafva sammanställt dessa båda namn med anledning af de*
ras gemensamma, egenskap af melodister, ehuru de, såsom ofvan
anmärkts, tillhörde olika tidpunkter. Vi återgå derföre till perio*
den vid slutet af förra och början af detta sekel, och finna der
talanger, aom förvärfvat sig stor aktning, ehuru ej alltid
motsvarande popularitet. Deras namn gå till. efterverlden, men troligen
endast få af deras verk. Häribiand må nämnas P. Frigel, utmärkt
teoretiker och författare af värderade kyrkokompositioner; äfvenså
J. Wikmansson, hvars till Haydn dedicerade violinqvartetter
lyc-des vinna denne mästares bifall, Rggert m. fl.
Med året 1811 började, som man vet, i Sverge en romantisk
rigtning hos vår poesi, hvartill impulsen gifvits af den då i
Tyskland blomstrande Tieck-Schlegelska skolan. För vår tonkonst hade
detta den påföljd, att den förut rådande klassiska fransk-tyska
stilen till en viss grad neutraliserades, och ett varmt intresse
väcktes tor den nordiska folkmusiken. Den af Geijer och Afzelius ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
