Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Större uppsatser - Om Sverges tonkonst samt om nationell musik i allmänhet. Af W. Bauck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifna samlingen af fornnordiska romanser upptog äfven melodierna
dertill, till en del förträffligt, fast enkelt harmoniserade af J. C.
H, Häffner. Flera lyckade. melodiska efterbildningar framträdde
nu; men vid dessa smärre stycken stannade det mestadels, helst
de flesta af den tidens tonsättare, såsom Omsett *) och den på
spirituella melodier så rike Dupuy, fasthöllo den äldre stilen. För
öfrigt hyllade man den nya tyska tonromantikens representant,
JBeethoven, som nu, ehuru till en början mest inom artistsferen,
äfven här småningom började blifva känd och beundrad.
Hade det herrliga snille, som spridde så rika strålar öfver
bäfderna, filosofien och skaldekonsten, hade Geijer ej varit kallad
till så många olika sferer och ej i tonkonsten stadnat på ditettant?
linien, så ¿skulle icke blott Sverge, men säkert verlden uti honom
hyllat en tonsättare af hög ordning. Flera af hans sånger äro
dyrbara perlor och visa äfven, h vilken fosterländsk anda lifvade hans
genius. ” Vikingen”, ” Kolar gossen”, ”Sparfven”, ”Nyårsdagen”
m. fl. skola aldrig föråldras och glömmas. I hans senare sånger
(t. ex. Söderlåndshan i Norden) träffas han stundom på det
moderna salongsområdet. 1 hans större instrumentalkompositioner
finner man väl ej artistiskt arbete, men dock ganska många genia?
liska drag, som låta beklaga, att man ej i tid skänkt denna rika
musikaliska ande tillräcklig vård. Då vi ej ämna omtala ännu
lef-vande personligheter, så yttra vi blott undantagsvis vår
öfyerty-gelse, att jemte j&eijer äfven Lindblad var den, som för musik
med nationell karakter egde mesta kallelse. Den äkta
fosterländska andan: i melodierna till Fänrik Ståls sägner bevisa bland
annat detta tillräckligt. Ett närmare ingående i L:s till ep stor del
förträffliga arbeten i öfrigt förbjuder oss, såsom förut antydts, plaT
nen för närvarande uppsats.
En stjerna, som lofvade att sprida glans äfven utöfver nordens
himmel, uppgick nu; men tyvärr slocknade den alltför snart. Vi
tala om Edvard Brendler, som knapt ett par år hade egnat sig
åt kompositionen, förrän döden skördade honom. Brendler
tillhörde ursprungligen handelsståndet, för hvilket han dock egde så
litet sinne som möjligt; och så snart sig göra lät öfvergick han till
den sfer, hvartill hans bestämmelse kallade honom. Till en början
; t ________________________
*) Crusells musik till Frithiofs Saga är derföre ock af endast måttlig förtjenst,
. hvaremot hans operett ”Lilla Slafvinnan” mottogs med bifall. För öfrigt
utmärkte han sig mindre genom individuell uppfinning än genom gediget
skriftätt, helst i instrumental våg; hans klarinettkonserter hafva äfven i utlandet
förvärfvat honom ett med rätta ganska aktadt namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
