Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Större uppsatser - Leroy de Saint-Arnaud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skalk S:t-Arnaud har i denna Danteska krets utst&tt helvetesqval.
Skulle han blifva bestraffad, så har af hans straff ingenting
efterskänkts honom. Var han ingen stor fältherre, icke mannen af den
storartade taktiken, så tänkte han att utmärka sig genom
angreppets djerfhet; men angreppets gebit förknappades för honom från
depesch till depesch, och det fatum, som rådde öfver honom,
politiken, förstod han alls icke.
Jag afskyr politiken, hade han en gång skrifvit till sin bror.
Han hade beklagat de ”politiska generaler, hvilka, såsom
Cavaig-nac, Bedeau, Lamoriciére, Leflö, Charras, måste gå Sig trötta
i nationalförsamlingarnes labyrinth.” Hans politik bestod uti att
göra en ända på politiken; likasom om ett sådant väsen läte un-
o
danrödja sig genom ett par regimenten. Ar 1851 erbjöd man
honom ett val till lagstiftande församlingen: ”Ännu är det ej tid”,
svarade han. Den 18 Juni 1851 skref han: ”den som är klok,
stannar bakom kulisserna och framträder först när tiden är inne.”
Den 9 September heter det: ”Jag finner, att jag ännu icke är
mogen för ministéren. Jag lär behöfva en månad för att förbereda
mig, få aplomb och studera frågorna. Först aplomb, framför allt
aplomb; derefter komma förvaltningsfrågorna, de oundvikliga
detaljerna, det väsendtliga.”
Ar 1854 satt han med all ”aplomb”, med alla värdigheter,
midt i diplomatiens nät. Politiken, som han kastat ut genom
dörren, hade som en bisvärm kommit in genom fönstret; partierna
hade ingen röst mer, men alla Europas kabinetter talade och
intrigerade; de afrikanska generalerna voro landsförvista eller skrämda
till tystnad, och mannen, som i rättan tid framträdt ur kulisserna,
såg sig flyttad fram och tillbaka som en schackfigur.
En fruktansvärd sjukdom, seg som diplomatien, slog i sina
bojor marskalken, som velat förtjena marskalkstafven, kastade
honom periodiskt på sjuksängen, retade hans redan förut så hårdt
pröfvade tålamod. Sömnlös, intog han Chinin i massa.
Förgäf-vesl hjertsäcken var angripen, aortan förbenade sig; asiatiska
febrar anföllo denne Lazarus, som tågat ut för att eröfra verlden.
1 Varna kastade sig koleran öfver arméen. En eldsvåda förtärde
sjundedelen af staden: ”Jag väntar ännu blott på stormningen”,
jemrade marskalken i sina bref. Stormningen kom, men
marskalken öfverlefde den icke.
”Med döden i hjertat, med lugn på pannan, betraktar jag detta
skådespel. Jag står midt i en stor graf, efter allt utseende den
gladaste, men söndersliten i mitt innersta hjerta.” (Bref af den 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
