Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Större uppsatser - Leroy de Saint-Arnaud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvit fördragen af 1815 ett af dessa nålstyng, som periodiskt
före-komma i Bonapartisternas läger. Det var fråga om garnisonerna
på Frankrikes östra gräns, i Elsass; och S:t-Arnaud talade i ett
cirkulär om ”provisoriska gränser.” De ”konservativa intressenas
solidaritet” motsatte sig på ett högst vördnadsbjudande sätt alla
ytterligare på förverkligande af dessa drömmar utgående planer.
Det orientaliska kriget inträdde, och dermed ett efterlängtadt
tillfälle att taga skadan igen på annat håll. På aldrasenaste tider har
general Espinasse förnyat nålstynget, i det han till en deputation
från Lille talat om att det väl kunde hända, att deras stad en
gång ”upphörde” att vara ”en gränsfästning.” För detta sista
nålstyng har afledningsmedlet ännu icke bestämdt blifvit föreskrifvet;
man hänvisar på Italien.
Marskalk S:t-Arnaud kunde knappast afbida det orientaliska
kriget: han brann, moraliskt och fysiskt, af åtrå efter stora
bragder, häftiga sinnesrörelser, seger och ära. Hans offentliggjorda
skriftvexling aflägger det mest öfvertygande vittnesbörd för stormen
i hans hjerta, för den förtärande oron i hans hufvud.
Familjesorger göto olja på elden; knappast var han krigsminister, förrän
hans enda son, officer vid 5:te husar-regimentet i Limoges, dog af
en lunginflammation. Sex veckor senare förlorade S:t Arnaud sin
mor. Då han blef marskalk, bemäktigade sig förtalet, öppet och i
smyg, hans person, hans förflutna lif; hvad som ej kan tryckaB,
kan talas. De besegrade och misshandlade partierna hämnas; man
vet med hvad rätt, man vet ur hvilken arsenal de hemtade sina
vapen. I marskalkens bref till sin bror uttalar sig med den
yttersta förbittring hans sjudande raseri, hans ursinne öfver
motståndare, som han ej förmår att träffa, öfversållad med pilar,
likasom den helige Sebastian, framqvider han ur det innersta af ett
förtvifladt hjerta: en armé, en armé! en batalj, en batalj! Att i
oerhörda bragder qväfva det oerhörda vanryktet, att i en enda stor
triumf söndertrampa de tusen hväsande ormhufvudena, att blifva en
marskalk af Frankrike, sådan som Soult, som Ney, detta var hans
vanmäktiga åtrå.
Nemesis kastar honom som Öfverbefälhafvare i det mest
diplomatiska af alla krig, i ett fälttåg, fullt af förutseenden och
undse-enden, i en manövrering och ett långsamt förderf, som
utportione-rades i Wien; och hvartill ej blott den habsburgska huspolitiken
sammansvor sig med skuggan af den heliga alliansen, utan äfven
Englands fullmäktige lord John Bussell, ja till och med den
franska diplomaten Drouin de THuys hade trådarne i sina händer. Mar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
