Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Smärre uppsatser - En jernväg genom Engelska Nordamerika - Ryska jernvägarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kusten. Victoria, på den engelska Vancouver-ön, blifver då
nödvändigt en plats af betydenhet. Man inser alltså, hvilka stora
förändringar förestå och huru vigtig en jernväg mellan östern och
ve-stern måste blifva; nu är blott frågan, hvem som först lägger
handen vid verket. Emellertid har vetenskapen en icke ringa vinst af
hela detta muvemang, i det de oraförmälda trakterna norr om 49:de
graden blifva närmare undersökta. Ifrån S:t-Paul, hufvudstaden i
Minnesota, hafva resande, som voro på väg till Fraser, färdats
utefter den nordliga Red River, som utfaller i Vinnipegsjön, och
hafva funnit den farbar för ångfartyg på en sträcka af flera
hundra engelska mil. Från staden Pembina hafva de sedan färdats
i nordvest utmed norra armen af Saskatschewnn uppåt ända till det
pass, som ligger i Klippbergen mellan jättebergen Brown och
Hoo-ker; derifrån erbjuder vägen utför till det brittiska Columbia inga
svårigheter mer. Men det finnes en ännu rakare väg, som från
Fort-Garry vid Assiniboin-flodens mynning (uti Red River) leder
utmed denna uppåt mot vester och vidare går utmed södra grenen
af Saskatschewan öfver en här och der skogbeväxt gräsrik
högslätt. Den erfarne resanden, Hudsonsbay kompaniets guvernör, Sir
George Simpson och den välbekante D:r Rae, som förr bemödat
sig om Franklins uppsökande, genomvandra nu dessa trakter;
engelska regeringen organiserar der en provins under namn af
Saskatschewan och låter i de bördigaste nejderna uppmäta jordsträckor,
som öfverlåtas åt nybyggare; sådana hafva redan under förliden
sommar till ett antal af flera tusende dragit in i detta land. &å
verkar det nya guldfyndet högst lifvande oeh blifver en anledning
dertill, att menniskotomma ödemarker förvandlas till orter, der ett
friskt kulturlif utvecklar sig.
Ryska jernvägarna. Den bekante amerikanske resanden
Bayard Taylor, som under sommaren 1857 tillbragte någon tid i
Ryssland, har angående banan mellan Moskau och Petersburg
gif-vit åtskilliga intressanta upplysningar. På en vacker Julidag
af-reste han från czarernas gamla hufvudstad. Skenorna löpa i rak
rigtning i nordvest. Sådan denna bana nu en gång är och huru
med dess förvaltning tillgår, anses den af Ryssarne för ett slags
lyxartikel. Kejsar Nikolaus, hvilken uppfattade så mången god
ting endast utur ensidig soldatisk synpunkt, frågade ej efter den
borgerliga trafikens intressen eller hjelpkällornas utveckling i sitt
land; han var blott angelägen att hastigt kunna fortskaffa sina
uniformerade undersåter från en punkt till en annan. Dock hade det
ju i det hela taget legat föga makt uppå, om de på vägen mellan
de begge hufvudstäderna tillbragt 4 till 8 timmar längre: man hade
således med allt skäl kunnat lägga skenorna så, att de största
mellanliggande städerna dervid tagits i betraktande; men om sådant
bekymrade sig ej denne man; han ville nödvändigt hafva banan
snörrät, och lät onödigtvis föra den genom ödemarker och kärr,
der pålningar med hundratusentals stockar måste verkställas.
Byggnaden är visserligen i sig sjelf förträfflig; men i flera afseenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
