Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Samtids-porträtter - Raumer, Friedrich von - Saphir, Moritz Gottlob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan flera år tillbaka håller R. ännu alltjemt om vintern
historiska föreläsningar inför en talrik krets af damer; och såsom
verksam i en annan rigtning har han visat sig genom stiftandet af
den vetenskapliga Föreningen i Berlin samt genom inrättande af
fem Folk-Biblioteker, som hafva den bästa framgång. — Likasom
R. i sin historiska Taschenbuch ådagalagt det lofvärda bemödandet
att från de speciellt lärda cirklarne införa den historiska kunskapen
inom det egentliga folkets kretsar, så har han också, i
öfverens-stämmelse dermed, skrifvit sina egna verk för en större publik.
Måhända kunde han också icke ställa sig på forskarens exklusive
ståndpunkt; ty, ehuru hans kunskaper väl icke hafva låtit
förtnär-ka några egentligen påtagliga luckor, så har han dock näppeligen
gjort så grundliga studier Bom t. ex. Schlosser, med hvilken han
eljest, förnämligast genom den liberala tendensen i sina skrifter,
har ganska mycken likhet. Detta senare gäller isynnerhet om hans
”Europas historia”, som genom sin frisinnade hållning står i afgjord
och för R. hedrande motsats till ett nästan samtidigt verk,
nemli-gen Heinrich Leos ”Lärobok i Allmänna Historien”, i hvilket
arbete sakernas reaktionära uppfattning synes stegrad nästan ända
till paradoxi.
SAPHIR. Den bekante skriftställaren Moritz Gottlob Saphir
föddes d. 8 Febr. 1795 i ungerska småstaden Lovas-Bereny, af
judiska föräldrar. Hans farfader, Israel Isonel, hade lagt sig till
namnet Saphir i anledning af kejsar Joseph II:s påbud, att alla
judar i Österrike skulle antaga familjenamn. S. var i början
ämnad för köpmansståndet; men då han visade en oöfvervinnerlig
motvilja derför, skickades han till Prag för att vid dervarande
judiska läroanstalter studera Talmud. Några dikter, som blefvo
införda i grefve Festetics ”Pannonia”, blefvo här snart afgörande för
hans framtida lefnadsbana. Han slog sig nu uteslutande på
litteraturen och begaf sig derföre till Wien, der han blef medarbetare
i Teatertidningen. Då S. 1825 fick befallning att lemna
Österrike, flyttade han först till Berlin, der han utgaf ”Berliner
Snällposten” (1826—29) och ”Berliner Kuriren” (1827—29), tvänne
blad, hvilkas lättrörliga, ofta pikanta humor visserligen förskaffade
honom en stor publik, men tillika ådrog honom många fiender.
För att undgå de obehagligheter, som han sålunda beredt sig,
vände han sig nu till München, der han började utgifva tvänne dylika
tidskrifter. Ar 1830 gjorde han en resa till Paris och öfvergick
här 1832 till protestantiska kyrkan. Sedan S. år 1834 återvändt
till Wien, började han här 1837 ”Humoristen”, hvarmed han
fortfor till sin död, som inträffade natten mellan d. 4 och 5 Sept. 1858
i Baden nära Wien. S. utvecklade under sitt vistande i Wien en
ovanlig litterär verksamhet. Jemte det nyssnämnda bladet utgaf
han årligen från 1850 en humoristisk-sntirisk Folkkalender. Redan
förut hade han utgifvit ”Samlade Skrifter” (1832), ”Nyaste Skrifter”
(1832) och ”Dumma Bref’ (1834). Derpå följde bland annat:
”Humoristiskt Dam-Bibliotek” (1838—41), ”Flygande Album för all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
