Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Samtids-porträtter - Saphir, Moritz Gottlob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varlig och munter deklamation” (1846, 8:dje uppl. 1858),
”Humoristiska Aftonstunder” (2:dra uppl., 1853), ”Vilda Rosor” (2:dra uppl.,
1857), ”Conversations-Lexikon för qvickhet och humor” (1852),
”Pa-riserbref” (1855) och ”Blad för humor, qvickhet och satir” (1855
—56). — Ehuru man ej kan frånkänna 8. en synnerlig humoristisk
och satirisk talang, och han isynnerhet förstod att på ett särdeles
lyckadt sätt behandla ordlekskonsten, så har han dock ej
frambringat något af varaktigt värde.
Bland hans komiska dikter finnes åtskilligt ganska roligt; men
blaBd hans allvarsammare poesier torde högst få förtjena
uppmärksamhet. -— Ordnandet och utgifvandet af S:s efterlemnade litterära
alster har Friedrich Hebbel öfvertagit.
Vi tillägga här ur tidskriften ”Europa” följande karakteristik:
Den qvicke Satyr-Saphir tycktes, likasom Heine, på sitt
plågoläger i Baden nära Wien vilja med ironi betrakta den allmänna
förgängelsen; d. 5 Sept. tillslöt han, vid ungefär 64 års ålder,
sina ögon. Måtte icke allenast hans själ, utan ock andan i hans
jordiska tillvaro, detta dårskapens gäckfulla gissel, ändtligen finna
ro! Med en bättre uppfostran i hemmet och med tillfälle till en
bättre offentlig utbildning hade S. kunnat blifva en Aristophanes;
men nu blef han blott en hurtig utropare utanför sin
narrspelsbu-tik, Wienarnes personifierade ”Kladeradatsch”, sedan han äfven i
Berlin och Miinehen låtit sina qviekheter springa gatlopp och
gisslat verldens dårskaper, medan han gjorde sig sjelf till en
skandalens genius. Han var en tyska språkets jonglör; — man må Böka
öfverallt, man skall icke så lätt finna hans like. Man har jemföri
honom med dessa ”vandrande predikanter”, som från socken till
socken kringföra och utbjuda sitt förråd af qviekheter. Vi ha ej
äran känna dessa gyckelmakare och deras ömkliga handtverk; men
ett slags vandringspredikningar voro i alla fall Saphirs
muntrations-artiklar, ja språkvandringar genom alla vrår af tyska idiomet,
hvars leder han under löjlig maskering från den slappa vanans
makliga bädd förflyttade till qvalets pinobänk för att observera
hvarje ord och hvarje vändning i deras sista drag och ryckningar.
Äfven i afseende på flyttandet mellan Tysklands trenne stora
huf-vudstäder hade 8aphir någonting med vandringspredikanter
öfver-ensstämmande. — Född den 8 Februari, antingen 1794 eller 1795,
uti en småstad nära Ofen, och son af en judisk köpman,
synes 8. såsom yngling först i Pesth hafva börjat vinnlägga sig om
tyska språket; här var det han år 1821 utgaf sina ”Poetiska
Förstlingar.” Deremot blef Wien den första skådeplats, der han
såsom en skimrande fjäril höjde sina jurnalistiska vingar.
Emellertid är det ett Éactum, att Moritz Gottlob 8. år 1824 blef
förvisad från Österrike och utbytte Wien mot Berlin. Vid Spree har
denne Godegisel i fem års tid drifvit sitt spel. Här fanns
visserligen mycket damm att bortsopa: också tycktes S. vilja draga på
med storqvasten; men hans ”Berliner Snällpost” drogs dock rätt
ofta af det obäkliga gycklets eländiga åkarekamp. — S. hörer till
dessa humorister, hvilka säga: Vi baka qviekheter och inte annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
