Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Följetong - Poetiska Tidsfördrif af naturskalden Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och denna min hydda jajg mins som en dröm,
Med torftak och målade grindar
Och vågornas dån i en forsande ström,
Besknggad af alar och lindar.
Med blicken, som ljusnade himmelens rymg,
Der sällheten log, ej af tårarna skymd,
, Jag lekte i sommarens vindar.
Med barnen i bygden jag följde i dans;
Till blomstrande kullar gick färden.
Yi gladdes som fogeln åt vårsolens glans,
I lekar på ängar och gärden;
Om vintern, då brasan på spishällen brann,
Med sagor om spöken vi skrämde hvärann
Och glömde den verkliga verlden.
i
Så tiden försvunnit, och aderton år
t
Jag fyllt, utaf sällheten buren.
Jag blommorna kysser så glad hvaije vår,
År enkel och sann som naturen;
Jag klär mig i landtlifvets torftiga drägt,
Och lätt är mitt väsen som vårvindens flägt,
Nätt hemväfda klädningen Skuren.
I sidenprydd vagn for en fröken förbi
Min hydda, med högmodets blickar;
Jag niger och helsar så glädtig och fri,
Men välborna damen knappt nickar,
Så hånande, iskallt förnämt — men stor sak!
Jag under mitt låga och trefliga tak
Åt högmodet medömkan skickar.
Der njuter jag än med den renaste fröjd
Det goda, försynen mig skänker,
Och känner mig alltid så lycklig och nöjd,
Då, skiljd ifrån verldslifvets ränker,
Jag skördar min åker och vallar min hjord,
Och spisar så skönt vid mitt tarfliga bord
Och hvilar, när solen sig sänker.
Det är intet grant, inga kronor deri,
Och väggarna äro ej prydda;
Men alltid en oskyldig själs harmoni
Mot ledsnad min dag skall beskydda.
Blott stundom från hjertat en suck och en tår
Det älskade minnet af barndomen får,
Hvars fridsälla stunder ä’ flydda.
En gammal giftaslysten Hushållerskas sång.
I fjol på samma dag, så satt jag just och tänkte:
Jag undrar nästa år, hur det för mig ser ut,
Om jag då blifvit fru, — men ack, se det var slut!
Och äfven si så här: tänk, om försynen skänkte
Mig många — många år, att än få lefva i
Och få en ^kondition förutan slafveri,
Bli hederligt bemött och ofta få dusörer
Och ofta dyrkad bli af ömma kurtisörer —
Hur obeskrifligt glad och säll jag skulle bli!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
