Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Följetong - Poetiska Tidsfördrif af naturskalden Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och slippa detta bråk, jag här på stället har«
Att långa ständer stå och pigor informera:
Hur de ska byka garn och skura golf med mera
Samt fodra kritren väl och lägga sörp i kar,
Och hålla snyggt och rent hos svin och får och korna.
Ej dra så mycket smuts i köket in med skorna
Och att de ha respekt för mig, som matmor ä\
Men tänk r en piga är synbarligt lik ett fä,
Ty hvad de göra ska och hvad de borde veta,
Det gör’ de ej ändå, i afsigt att mig reta —
Ja, det försäkrar jag och svär nu dyrt detpå,
Att jag förutan krus skall eder dugtigt klå;
Ty jag får passa opp bå* pigor, dräng och herre,
Så ingen kristen själ kan nånsin slita värre, —
Ty nu skall göras ost, och nu Skall mältas malt,
Så skall det slagtas svin, och sedan göras palt,
Så skall det bykas garn, så skall det skummas grädda,
Så skall jag mäta mjölk öch sängen åt mig bädda.
Nu afton inne är, och jag tror mig få ro;
Men fåfängt blef mitt hopp, — Jag kunde nög det tro, —
Der kommer nu en kär’ng, ack hvad en kär’ng kan löpal
Och med ett tölpigt tal begär att mjölk få köpa:
Hon står der, slät, och ber: min sötaste mamsell,
Jag har ej pengar nu, de fås i morgon qväll,
Då kommer jag igen att skulden liqvidéra;
Och om det kan stå till, så vill jag hafva mera.
Se’n piper drängen gällt: nu är min ljusdank slut, —
Var höflig, hör du det, och lär dig veta hut;
Så komtnér fogden in och böljar fasligt tjuta,
Hur han är utan ljus; så skriks mamsell, mamsell,
Af pigorna i chor, som ej plär hastigt sluta,
Få vi ej någon mjölk åt grisarna i qväll? —
Så hör jag däg Och stund, hur hvar en kring mig gnäller.
Så att jag tackar Gud hvar gång det blifver qväUet
Och suckar då till Gud, som ju vill alläs väl,
Hvarför han skapat mig att Vata andras träi,
Då ur min söta sömn jag vaknar klockan fyra,
Att åter gripa ån mitt ansvarsfulla kall,
Att fogde, gård och folk och dumma pigor styra;
Då biir min första bön med knäna på en pall:
Herre! tänk på mig som ligger
Här i min botfärdighet,
Och af din barmhertighet
Kraft och styrka ödmjukt tiggér!
Värdes mig i denna dag
Sinne, mod och krafter gifva,
Så min yiljä genomdrifva,
Att jag gör mig sjelf i lag!
Och böijar se’n på nytt det ansvarsfulla kallet
Att vårda huset rätt och tukta pigorna,
Få fogden till sitt folkr och drängen utåt stallet
* Och koka kafib Se*n, Söm jag skall ensam ha;
Så skall jag Steka sill och frukosten servera,
Så kommer det én kär’ng, då ska vi konversera,
Se’n middag lagas Skall, hvad bör jag tåga till?
Jo kämmjölk först och främst, och så Ska de få sill —
Men fogden skall ha mjölk och sylta kokt med rötter.
Jag tänkte lutfisk ta, men den är inte blöttet.
Till qvällsvard skall i däg hVarénda käft A gröt.
Den får jag köka sjelf, för Éttta gick till Löt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
