Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Större uppsatser - François Certain Canrobert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastnade i taket, tillkännagåfvo för dem med hväsande stämma,
att de just nu blifvit räddade.
Så återställde general Canrobert den 4 December ”ordningen.”
Han väntade, såsom en Decembrist berättat, till dess ”hopen”
hunnit tätna, innan han lät slunga in förderfvet bland densamma. Men
till och med i denna stund iakttog generalen anständighetens
fordringar; han instämde ingalunda med generalerna S:t-Arnaud och
Magnan i deras rop efter blod, då de ännu samma dag fordrade,
att man skulle ”rensa fängelserna med bajonetterna.” Han
störtade sig hvarken öfver de höga embetena och graderna eller öfver
statskassan. Han var ointresserad, sansad, och sköt allt ansvar
på de högre, som han tyvärr hade måst lyda. Octavio har nått
sitt mål, än i denna stund behandlas han med synnerlig
skonsamhet, till och med af många kejsarrikets motståndare; man beklagar
hans bedröfliga ”öde”, och tidningen Indépendance Belge
framställer honom, med periodisk billighetskänsla, som nådens och
förlåtelsens representant.
Madame K. lindade sin långa tråd helt och hållet kring
handen. Canrobert, hette det plötsligen nästan öfverallt, Canrobert
har fordrat diktaturens upphörande, de fångnas frigifvande,
”allmän amnesti”; ger icke prinsen med sig, så ingifver Canrobert sin
afskedsansökan. Prinsen sände sin barske mentor en arabisk häst;
och denne, nemligen hästen, förblef sin karakter trogen.
Canrobert red på hästen till Élyséen och förnyade sina ”fordringar.”
Herrarne Granier de Cassagnac, Mayer och andra besoldade
pro-pagandister svarade generalen i tidningar och pamfletter, ”att han
vore en ovanlig officer och att de högsta värdigheter voro honom
förbehållna.” Hästen förblef der han var, och Canrobert också.
Efter voteringen den 20 December ansåg sig generalen som
frikänd; men de fångna representanterna och generalerna, men hans
”vän” Leflô! De utländska tidningarne visste med fullkomlig
säkerhet, att Canrobert skulle draga sig tillbaka, om prinsen icke
gåfve med sig. Prinsen lät behandla fångarne som hvar man vet,
och general Canrobert belönades för sin dygd med utnämningen till
prinsens adjutant och 30,000 francs lön. Efter dekretet af den 22
Januari skref Canrobert sin afskedsansökan; han stod redan i
begrepp att afsända den, då han erhöll en gratifikation, som han
blott antog ”för att icke förolämpa prinsen.”
Kort derefter afsändes tre kommissarier till de centrala och
södra departementerna, för att revidera de blandade (proskriptions-)
kommittéernas arbete. General Canrobert var en af de tre. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
