Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Större uppsatser - François Certain Canrobert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslofulla hjerta var uppfyldt af sympati för de ”olyckliga offren*
för våra borgerliga missförhållanden”; men med bästa vilja kunde
han blott befria omkring 200. Majoriteten, derom öfvertygade han
Big i största hast, bestod af kommunister, partageux, banditer och
landstrykare, för hvilka utan undantag Cayenne och Lambessa voro
de rätta ställena. De voro magistratspersoner, sakförare och
notarier, läkare, jordegare, fabrikörer, köpmän, pensionerade
officerare, arbetare, bönder, män, qvinnor, barn. De 100,000
fridsstö-rarne, hvilka längesedan angifvits af Hr de Falloux, måste
aflägs-nas från Frankrike. General Canrobert måste finna sig i det
oundvikliga, han dansade till och med, ehuru med djup smärta, på en
hof-bal hos prinsen-presidenten. Hade han gått bort, hade han dragit
sig tillbaka, så skulle ej Indépendance för hvarje månad hafva
kunnat tala om hans ”generösa böner” till förmån för ”vännen” Leflö.
Den officiella kommentarien till dessa ”generösa böner” var
Canroberts utnämning till divisionsgeneral. Han hade kunnat
erhålla den mycket förr, men han undanbad sig det. Han ville
för-blifva brigadgeneral fulla tre år, såsom lagens bokstaf det
före-skref. Lagen gifver hvar och en, som varit brigadgeneral i tre
år, möjligheten, icke rättigheten, att avancera; blott Lamoricière,
Changarnier och Bedeau befordrades genast efter tre års förlopp.
Då nu Canrobert efterträdde dem, blef han lyft till samma höjd
som dessa, och lagen kränktes icke; så genialiskt kalkylerar man
i Auvergne. Canrobert har förblifvit stående utom och öfver
partierna; han beklagade alltid de ”borgerliga missförhållandena”; han
lånade ett ögonblick öfverheten sin värja, för att ”undertrycka anarr
kien”; blott och bart af pligtkänsla, sine ira et studio.
Fäderneslandet har låtit honom avancera i enlighet med alla reglementets
föreskrifter; endast tanken på hans ”vän” Leflö har hindrat honom
att oblandadt njuta af sin lycka och sin glans. Fullkomligt
lycklig skall han först blifva den dag, då Frankrikes portar skola öpp- ’
na sig på vid gafvel för alla, som utgöra dess prydnad och ära,
då de landsforvista generalerna åter ”intaga sin plats i spetsen för
den armé, som de så länge förlierrligat.”
Rangen af divisionsgeneral hade blifvit förvärfvad på
boulevardens stenläggning. Det orientaliska kriget kom som det varit
kalladt: der det slutade, framskimrade marskalkstafven. Canrobert
förde sin division till Orienten; i sin ficka medförde han ett bref.
Vid Alma gjorde han sin skyldighet och blef sårad. Då S:t-Arnaud,
lidande af en obotlig sjukdom, skickade efter general Forey,
såsom den äldsta divisionsgeneralen, infann sig Canrobert, som åter
samtiden. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
