Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Större uppsatser - Arbetar-associationerna sedan 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvecklade ur principen bestämdare, i detalj utförda teorier, genom
hvilka de yttersta grundvalarne för den bestående ordningen, ja
till och med familjens privategendom sattes på spel. Om också
försöken till dessa planers förverkligande hafva slagit felt och dessa
systemer såsom sådana i nyaste tider förlorat sina anhängare, så
har dock bland dessa stora afdelningar af arbetare tviftet om det
berättigade i den bestående ordningen bibehållit sig; hos dem
qvar-står den känsla, att deras förstämning, deras fiendtliga rigtning är
berättigad, att det bestående endast är orättvisa och tyranni.
Ar-betarnes sammanträngande inom stora centralpunkter har bidragit
till den allmänna spridningen af de nya åsigterna. Denna
sam-manlefnad af många tusende stegrade deras sjelfkänsla och gjorde
dem allt mer och mer otillgängliga för medlande, försonande
inflytelser. Sedan denna anda en gång utvecklat och rotfästat sig hos
större delen af arbetarne, kunde det ej uteblifva, att dylika
tänkesätt snart flngo insteg bland arbetarne af de klasser, i hvars
materiella ställning någon dylik förvärring ingalunda inträdt.
Sålunda hafva förhållandena utvecklat sig, och nu torde det
blifva lättare att bedöma de hittills använda medlen.
Upphäfvan-det af godsegarprivilegierna på landet har visserligen lugnat de
underlydande; men dessa hafva nu sjelfva blifvit godsegare; jernte
dem har en talrik klass daglönare nppstått, hvilkas ställning i
många afseenden motsvarar fabriksarbetarnes, och för hvilkas
sociala förkofring ingenting blifvit gjort. Skråväsendets
bibehållande eller återställande har alldeles icke medfördt några fördelar för
arbetarne; i de länder, der det strängaste skråtvång råder, så väl
som i de, der näringsfriheten är gällande, äro dessa klagomål
alldeles desamma. Inrättningen af understödskassor, lagarna mot barns
arbete i fabriker och dylikt, har mildrat månget lidande, men man
inser lätt, att allt detta icke är i stånd att afhjelpa det
hufvudsak-liga onda.
Hvad återstår att göra? Skall man lägga händerna lngnt i
kors, låta sakerna hafva sin gång och tåligt afvakta utgången?
Frågan är för vigtig, för att kunna medgifva detta. Utom
regeringarna äro så väl enskildta personer som föreningar i alla länder
ständigt sysselsatta att flitigt studera denna fråga och att upptäcka
kraftigare botemedel, än det hittills brukade. De skiljaktiga
teorierna äro byggda på två olika grundprinciper: ”den ena”, säger
den berömda nationalekonomen J. St. Mill, ”kan betecknas som
beroendets och beskyddets, den andra som sjelfständighetens teori.”
Enligt den första skall de fattigas och arbetarnes lott regleras för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
