Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Samtids-porträtter - Grimm, bröderna Jakob och Wilhelm Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höhe och sedermera dessutom en annan plats såsom auditör i
statsrådet. Vid kurfurstens återkomst åtföljde han såsom sekreterare
den hessiska ambassaden till de allierades hufvudqvarter samt
der-efter till Paris och till kongressen i Wien, der han stadnade till
Juni 1815. Följande månad reste han för tredje gången till
Frankrikes bufvudstad och nu med ett dubbelt uppdrag, enär han, utom
det, att det ålåg honom att besörja åtskilliga speciellt hessiska
angelägenheter, jemväl för preussiska regeringens räkning skulle
anställa efterfrågan efter vissa vigtiga manuskripter. Då han till
ve-derbörandes belåtenhet uträttat dessa båda uppdrag, förverkligade
han omsider den föresats, han för länge sedan fattat, att öfvergifva
sin diplomatiska bana, samt öfvertog år 1816 befattningen som
andra bibliotekare i Cassel, der han, sedan de egentliga
embetsgöro-målen voro undangjorda, alltid hade tillräcklig tid öfrig för att nu
småningom kunna börja att offentliggöra resultatet af sina
språkvetenskapliga forskningar. Ar 1830 antog han kallelsen till en
lärostol i Göttingen, hufvudsakligen — så påstås det— af smärta
öf-ver att finna sig tillbakasatt, då, efter den förre bibliotekariens,
Völkek, död, historieskrifvaren Rommel föredrogs honom. Vid
Georgia Augusta höll han med stort bifall föreläsningar i tyska
språket, juridiska antiqviteterna och litteraturhistorien, ända till år
1837 och inträffandet af den författningsstrid, som så allvarsamt
skakade konungariket Hannover. Då hörde J. Grimm till de sju
ädla och frimodiga män, som inlade protest mot regeringens
åtgärder och derföre samtligen afsattes från professoratet. J. Grimm
ansågs till ooh med ännu allvarsammare komprometterad än de
andra och han, likasom Dahlmann och Gervinus, dömdes till
landsförvisning. Vi erinra härvid om den af honom sjelf författade
broschyren: ”(Jeher meine Entlassung” (Om mitt afskedande, Basel
1838). Han återvände till Cassel och förde der ett tillbakadraget
och anspråkslöst privatlif, tilldess han 1841 af Fredrik Wilhelm
IV kallades till Berlin och erhöll den visserligen sedan lång tid
ej mer begagnade tillåtelsen att såsom ledamot af akademien hålla
föreläsningar vid universitetet. Vid Germanistförsamlingarna i
Frankfurt och Lübeck presiderade han två gånger, och följande året blef
han, troligen mer i anledning af sitt frejdade namn än derföre att
han faktiskt deltog i rörelsen, sänd till parlamentet, der han,
ehuru han sällan uppträdde som talare, blef en aktad ledamot af
Gotha-partiet, med hvilket han ock 1849 begaf sig till Gotha, för att
der, skiljd från dem som voro af andra meningsåsigter, fortsätta
riksdagsförhandlingarna.
Genom sin hittills ännu ofulländade Tyska Språklära (hvars
utgifvande började år 1819), hvilken hos honom icke blott
framträder som en torr schematisering, utan hvaruti han, för att tala
med en nyare skriftställare ”framtrollat ett historiskt lif med hela
den öfverftödande rikedomen af en glädjande utveckling”, har J.
Grimm otvifvelaktigt lagt en ny grund till byggnaden af en
nationell tysk filologi. Det har vidare varit han, som sedermera i sin
”Tyska språkets historia” med genomträngande forskareblick och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
