Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Smärre uppsatser - Ary Scheffers efterlemnade verk - Paris i ny skepnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer så smal och mager som på de förra taflorna, utan mera
fyllig och afrundad utan att dock sakna nä got af sin tillbörliga
smidighet; underbart sköna äro armarna med sitt mjuka kött och sin
hvita blomstrande friskhet, — särdeles intagande, ja oefterhärmligt
retande är munnen med ett visst hårdt drag kring läpparna, som
syneB vilja förråda för oss den arma förförda flickans nedtryckande
hemlighet. — Äfven till en annan fantasiskapelse af den store tyske
skalden har den belgiske målaren funnit form och gestalt, nemligen
för Mignon, både i hennes längtan till hemmet och hennes trånad
till himmelen. Vidare finner man en hjeltinna från italienska
tragedien, Francesca af Rimini, och flera porträtter, t. ex. af Lafayette,
Franklin, Béranger och slutligen äfven af artisten sjelf. Slutligen
saknas ej heller den af parisarne, såsom Ary Scheffers mest
fulländade arbete, så högt värderade allegoriska bilden, ”Les douleurs
de la ten’e”
Paris i ny skepnad. Ett maktspråk af Napoleon III har
icke blott gjort staden Paris’ yttre område hälften så stort som
förut och lagt ett dussin landsförsamlingar under residensstaden,
utan fysionomien af stadens inre har nyligen blifvit en helt annan;
fullkomligt modern, och ur hvilken alla drag och spår af det
förflutna omsorgsfullt och med flit undanrödjas. Kejsardömet vill, har
man sagt, göra det omöjligt för ”röda spöket” att återvända och
på det kraftigaste sätt bryta med den revolutionära andan; derföre
skall staden äfvensom befolkningen bli militäriskt inrättad, derföre
blir revolutionens härd för alltid tillintetgjord, i det man bryter
igenom dessa små, mörka gator, ”proletariatets krokliniga
smygvrår”, och ersätter dem med breda, raka bulevarder, vid hvilkas
begge ändpunkter vanligen stora kaserner äro förlagda. För
närvarande äro i Paris sju nya gator under byggning, och till tretton
äro förslag afgifna. Den märkligaste bland de förstnämnda är
Boulevard de Sebastopol, hvilken i rät vinkel genomskär Seinen och
sålunda delar nästan hela Paris i två delar; vid östra ändan är
Strassburg-bangården, vid den vestra observatorium, — och från
Boulevard de S:t Denis till Rivoligatan bildar den en rak linie,
som längs efter kan bestrykas af en artilleri-eld: dess bredd
medger, att sex kanoner bredvid hvarann hafva godt spelrum. För
kasernerna hafva platserna mestadels blifvit valda så, att de
komma att ligga vid ändan af vissa gator oek sålunda beherrska dessa,
såsom man brukar säga i militäriskt språk. Detta gäller t. ex. om
kasernen Napoleon med afseende på Rue Rivoli och Quai-linien,
för kasernen Chateau-d’Eau till och med i och för sex gator. —
En byggnad må hafva blifvit uppförd aldrig så nyligen, den blir
ändå åter nedrifven, om den står på något sätt i vägen. Detta
öde drabbade för ej länge sedan ett hus, som var af stor
betydenhet för offentliga lifvet i Paris och för främlingen en af Btadens
förnämsta märkvärdigheter: i Prado har man nemligen dansat den
sista polkan! Den låg på Boulevard de Sebastopol, midtemot
ju-stitie-palatset, och var fordom en barnabit-kyrka ; men på senaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
