Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Samtids-porträtter - Franz Joseph, Kejsare af Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läde man mer och mer de fria åsigterna; och till och med det
beryktade österrikiska pass-systemet har fallit. Beträffande tyska
angelägenheten, har fursten Felix Schwarzenbergs energiska politik
varit gynnad af framgång.
Så länge denne onekligen djerfve och kraftfulle statsman
lef-de, som åt alla sina företag gaf en storartad prägel, tillskref man
honom ett väsentligt bestämmande inflytande på den unga
kejsaren, hvilken skall hafva vördat honom såsom en fader. Med hans
död (d. 5 April 1852) börjades inom den högre styrelsen kejsarens
sjelfständiga verksamhet. Inflytelser, hvarom väl också sedan
glun-kats, tyckas åtminstone blott tidtals oeh i enskilda fall hafva egt
rum. Så skola vissa personer, hvilka i de kyrkliga
angelägenheterna egde vigt, hafva kommit till korta i den orientaliska saken,
hvarutinnan Österrike har iakttagit en visserligen skef, men af dess
ställning betingad politik, som slutligen krönts med framgång.
Mycket inflytande tillskrifves kejsarens generaladjutant, grefve Grttnne,
hvilken i senaste tid skall hafva utträngt grefve 0’Donell,
kejsarens räddare, då ungraren Libenyi d. 18 Febr. 1853 gjorde ett
attentat mot hans lif. Dock skulle vi tro, att äfven detta inflytande
icke sträcker sig utom det militäriska området samt personalfrågor.
I allmänhet råder den meningen, att kejsaren företrädesvis
lär intressera sig för militärväsendet, och så framt man vid detta
påstående verkligen håller sig till det inskränkande begreppet
”företrädesvis” och endast afser den rent personliga förkärleken, som
dock alltid förblifver stående under pligtkänslans tygel, så torde
saken ega sin riktighet. Kejsaren har likväl visat, att han äfven
härutinnan ej sträcker sina anspråk längre än som nödigt är, och
har i afseende på krigsväsendet medgifvit reduktioner, hvaije gång
omständigheterna tillåtit det. (Så t. ex. d. 27 Okt. 1857.) Men
äfven dessutom har han i flera afseenden utvecklat stor
verksamhet; han har både under sina täta resor genom sina stater och vid
andra förekommande tillfällen ådagalagt intresse for och klar
uppfattning af allt vigtigt. I allmänhet tyckes han med den fasthet,
som otvifvelaktigt är ett utmärkande drag i hans karakter, förena
en från hvarje ensidig ytterlighet aflägsnad moderation; och ofta
har han, så väl i allmänna som enskilda åtgärder, öfvat en
takt-full mildhet. (Amnestien af d. 12 Juli och 2 Dec. 1856 och af d.
8 Maj 1857.) Den stränga skola, han sjelf genomgått, och det
tunga ansvar, som så tidigt lades på hans skuldror, hafva gifvit hans
väsen ett manligt allvar och en värdig hållning, som svårligen låta
ana, att äfven hos honom det element af treflighet
(”Gemtithlich-keit”) förefinnes, som utgör ett så utmärkande drag hos det
österrikiska kejsarhuset. Det synes kunna tagas för gifvet, att
kejsaren lifvas af en hög känsla för sitt rikes värdighet och ära, en
känsla, som likväl är fri från otidig eröfringslystnad; detta torde
vara det vackraste förklaringssätt, man kan gifva äfven åt det sätt,
hvarpå Österrikes kejsare fört och helt nyligen afslutat kriget mot
Frankrike. Också synes Franz Joseph just ej vara någon stor
krigförare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
