Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Samtids-porträtter - Franz Joseph, Kejsare af Österrike - Gyulai, Franz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kejsaren har år 1854 förmält sig med hertig Maximilian
Jo-sephs af Bayern dotter Elisabeth Amalia Eugenia, hvilket
äktenskap är grundadt på bjertats fria och rena böjelse. Deras äldsta
barn, erkehertiginnan Sophia, född 1855, aflcd redan 1857.
Efter henne föddes erkehertiginnan Gisela samt år 1858
erkehertigen-kronprinsen Rudolf Franz Carl Joseph.
GYULAI. Öfverbefälhafvaren för österrikiska hären under
första delen af det nyligen så plötsligt slutade kriget uti Italien,
gref-ve Franz Gyulai är till sin härkomst ungrare. Han är son till den
bekante generalen Ignaz G., hvilken på en gång var fältherre och
diplomat, och som i den senare egenskapen under kriget gjorde
schackdrag, hvilka från militärisk ståndpunkt måste bedömmas
såsom grofva felsteg. Han lät Napoleon undkomma vid Lindenau,
men visade sig sedan i Frankrike som en dugligare general. Han
dog i Wien 1831, sedan han ända intill sista ögonblicket varit af
kejsar Franz hedrad med det högsta förtroende.
Hans son Franz föddes i Pesth år 1799 och inträdde i ar*
raéen ett år efter Pariserfreden. Ehuru på det hela vapenhvila
egde rum, steg han dock snart till de högre graderna och var
redan 1827 major vid kavalleriet, hvarifrån han 1830 såsom
öfverst-löjtnant öfvergick till fotfolket. 1831 utnämndes han till chef för
infanteriregimentet N:o 19, 1837 till generalmajor och brigadier,
1846 till fältmarskalk-löjtnant och divisionschef i Wien. Följande
året ställdes han i spetsen för kustlandet och bidrog under de
revolutionära rörelserna 1848 mycket dertill, att österrikiska
staten fick behålla sin marin i Medelhafvet. Då de s. k.
Italianis-simi bemödade sig att uti 1848 års italienska rörelse inblanda
Triest, en stad tillhörande Tyska förbundet, och som
hufvudsakli-gen har sina tyska köpmäns flit och skicklighet att tacka för sitt
välstånd, så höll dem G. genom sin energiska hållning så i
tygeln, att ingen vågade höja ett finger. Utom denna förtjenst,
för-värfvade han sig äfven den att under den onda tiden bereda
landets handel och rörelse all upptänklig lättnad. — Från Juni 1849
till Juli 1850 förvaltade han krigsministers-embetet. Inom denna
period falla de första militäriska reformer, som förberedde en
fullkomlig ombildning af österrikiska hären. Alla de erfarenheter, till
hvilka man kommit genom de två stora fälttågen i Italien och
Ungern, begagnades nu för att skapa ett lika fast som rörligt helt.
Gyulais organisationstalang förvärfvade honom kejsarens
högaktning och beredde honom ett namn bland sinn kamrater. Derpå
gick han såsom chef för femte armékåren till Milano, der han
sedan utnämndes till fälttygmästare. 1851 uträttade han
diplomatiska uppdrag vid de italienska hofven samt 1853 i Petersburg.
Senast anförtroddes honom krigshären i Italien och tillika
general-ståthållarskapet i Lombardiet. Som man påminner sig, blef G.
kort efter det förlorade slaget vid Magenta entledigad från
öfver-befälet och efterträddes först af kavallerigeneralen Schlick och
sedan af generalfälttygmästaren von Hess. Men gick det väl öster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
