Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Samtids-porträtter - Metternich, Clemens Venceslaus Nepomuk Lothar von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
välmenta ocb kloka Österrikes rådslag voro, b vilka M., ännn vid
sitt personliga samtal med Napoleon i Dresden, med omisskänlig
fasthet, värdighet och moderation representerade. Sä snart
Österrike insett, att Napoleon ej stod att bringa till någon allvarlig
eftergift, förklarade det krig och sföt sig öppet till de allierade, med
hvilka Metternich redan på förhand, vid en hemlig sammankomst
i Gitschin, hade träffat aftai för det ena så väl som för det andra
fallet. Vigten af denna anslutning blef också fullständigt erkänd; och
Österrike erhöll ej allenast första rummet i alliansen, utan åt det
anförtroddes ock speciellt underhandlingarne med de sydtyska
staterna. Genom fördraget i Eied, som d. 8 Oktober 1813 afslöts med
Bayern, och hvarigenom åt denna stat garanterades dess besittning
gar i statu guo och fortvarandet af dess suveränitet, tog man på
förhand ett afgörande steg mot så väl deras förhoppningar, hvilka
önskade ett fullkomligt återgående till det gamla, som emot deras,
hvilka ville se ett alldeles nytt Tyskland upprättadt. Sista aftonen
af slaget vid Leipzig blef M. upphöjd till österrikisk
furstevärdighet, fastän den äldre, riksfurstliga värdigheten endast varit husets
senior medgifven. Han spelade också framgent en framstående,
lysande roll vid de många följande freds- och
alliansunderhandlingarna, och isynnerhet vid Wienerkongressen. Man kan betvifla, om
han just personligen skulle hafva kunnat ändra mycket vid
sakernas gång. Likväl var det mot honom de missnöjdas vrede
rigta-des, helst han också i hela sitt väsende bar en diplomats falla
prägel, en menniskoklass, som var långt ifrån omtyckt af sådana
män som en Stein och en Blticher. De följande kongresserna i
Aachen, Troppau, Laibach och Verona, tillika med de dermed
förknippade reaktionsåtgärderna i Tyskland, voro också icke egnade
att minska Metternichs genom underhandlingarna i Paris och Wien
redan grundlagda impopularitet. Det då för tiden herrskande
sy-stemet hade icke han uppfunnit, lika litet som någon annan ensam
gjorde det, och han representerade det jemförelsevis med
moderation; men den framstående ställning, han innehade, de
ärebetygei-ser och värdigheter, som hopades på honom, har han naturligtvis
måst betala dermed, att den harm, som systemet framkallade,
vände sig företrädesvis mot honom. Den anti-grekiska politik, i
hvil-ken Österrike med England tog initiativet, torde mindre hafva
här-flutit från den grekiska resningens revolutionära karakter, än från
hans misstroende till Hyssland, men försämrade dock, såsom
sinnena då voro stämda, väsentligen hans ståndpunkt i den allmänna
opinionen. Hvad han under åren 1827—29 gjorde för att
tillintetgöra Rysslands planer, höljde sig i djupt mörker. Men under det
han nu var belastad med sådan impopularitet, hvilken för öfrigt
ingalunda gällde hans enligt allas vittnesbörd intagande
individualitet, som förmådde personligen vinna till och med en Rotteck,
nian endast hans politiska åtgöranden, tillväxte likväl ständigt
hans anseende inom kabinetterna, helst det mer och mer omgafs
af ålderdomens, vanans och framgångens nimbus. Äfven i sjelfva
Österrike bibehöll han sin höga ståndpunkt, och 1835 års thron-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
